Statarsamhället, det närmaste livegenskap Sverige kommit (bortsett från ett särskilt undantag i Skåne under början av 1700-talet) avskaffades en gång för alla 1945 genom en överenskommelse mellan Svenska Lantarbetareförbundet och Skogs- och Lantarbetsgivarna. Nu verkar det dock vara under uppsegling igen. Synen på anställda som helt och hållet tillhörande arbetsgivaren, alla tider på dygnet i alla aspekter, verkar bli allt mer populär hos människor i toppen av näringskedjan.
Det senaste exemplet är kommunstyrelsens vice ordförande i Eskilstuna, Jari Puustinen (M) som vill att samtliga som arbetar för Eskilstuna kommun ska drogtestas. Puustinen menar att “man behöver ta till nya verktyg för att bekämpa narkotikan” (SVT 2/8).
I dag skyddas människor som arbetar i offentlig sektor i grundlagen mot ”påtvingat kroppsligt ingrepp”. Det inbegriper drogtester, om det inte finns särskilda skäl att utföra detta utifrån säkerhetsaspekter eller där det finns ett misstänkt narkotikabruk som påverkar arbetsförmågan.
Den lagen vill Puustinen ändra. Det är en skrämmande människosyn som kommer till uttryck. Respekten för individers integritet och privatliv är lika med noll. Även om drogtesterna på papperet skulle vara frivilliga förstår vem som helst att de knappast skulle vara det i realiteten. Den som vägrar dela med sig av sitt blod eller urin skulle omedelbart bli stämplad som knarkare.
Det är möjligt att det finns en och annan i kommunen som då och då reser till Amsterdam och röker cannabis på sin semester. Så länge man inte tar droger på hemmaplan och sköter sitt jobb prickfritt har ingen annan, allra minst chefen, med det att göra. Ändå skulle troligtvis en sådan person riskera sitt jobb. Och vad händer med de som medicinerar mot adhd? Ska de tvingas visa upp sina privata journaler och recept på jobbet? Det vore helt barockt.
Det finns bara två orsaker till att en arbetsgivare bör lägga sig i om en anställd tar vissa preparat. Det ena är om yrket i sig är sådant att det är en fråga om trygghet och säkerhet. Som inom bygg- och transportbranschen. Det andra är om någon har svårt att klara sitt jobb på grund av att hen är påverkad. I övrigt bör arbetsgivaren undgå att klampa in i den anställdes privata sfär. Så väl berusningsmedel som hur man tar sig till och från arbetet eller i vilken mån man tränar (vilket är andra exempel på sådant en del arbetsgivare lägger sig i) är den anställdes ensak.
Sverige har aldrig haft livegenskap. Låt oss inte införa det 2023.
