I måndags den 1 augusti presenterade Moderaterna sin utomhuskampanj. Den bestod av elva punkter där Moderaternas regeringsunderlag (M, SD, KD och L) är eniga, samtidigt som Socialdemokraternas regeringsunderlag (S, V, C och MP) är oeniga.
De elva punkterna i Moderaternas kampanj handlar om hårdare straff, minskad invandring, kärnkraft, företagande och motstånd mot ett antal impopulära skatter såsom fastighetsskatt och bränsleskatt. Mycket riktigt är vänsterblocket splittrade i dessa frågor. Ironiskt nog håller dock Socialdemokraterna med Moderaterna på nästan varje punkt.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna vill ha hårdare straff, fler poliser, mer avlyssning, NATO-medlemskap, RUT-avdrag, färre invandrare och lägre drivmedelspriser. Partierna delar även sitt motstånd mot fastighetsskatt och permanenta uppehållstillstånd.
De två partierna tycker så lika att Moderaternas kampanj har behövt fokusera på Socialdemokraternas samarbetspartners snarare än deras sakpolitik. Detsamma kan sägas om Socialdemokraterna, som varnar för Sverigedemokrater oftare än sänkta skatter.
Att Moderarena och Socialdemokraterna tycker så lika i väljarnas viktiga frågor, skulle kunna förklaras av den akademiska public choice-teorin. Kortfattat bygger public choice på att både väljare, politiker och andra aktörer agerar efter sina egenintressen. Väljare röstar på den politik som är bäst för dem och de politiska partierna anpassar sin politik för att få så många väljare som möjligt. Av detta följer att de stora partierna måste anpassa sin politik efter vad väljarna upplever som bäst för dem, för att partierna på så sätt ska kunna få så många väljare som möjligt.
Med public choice i åtanke är det inte svårt att förstå varför både Socialdemokraterna och Moderaterna vill ha mindre invandring, hårdare straff och lägre drivmedelspriser.
Centerpartiet blir ofta kritiserade för att inte vilja samarbeta med vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, men de tre partierna står definitivt länge ifrån varandra än Socialdemokraterna och Moderaterna.
Sveriges två största partier kommer alldeles för billigt undan med att tycka likadant, utan att kunna tänka sig att samarbeta.
Väljarna verkar också börja tröttna på politiskt spel. Ett tecken på att folket har fått nog, är att den sista misstroendeomröstningen mot Morgan Johansson (S) inte gav någon positiv effekt i opinionen.
För att slippa ännu en mandatperiod av politiskt käbbel och misstroendevotum, behöver Sverige en regering som har majoriteten av riksdagen bakom sig. En sådan majoritet kommer gå att finna i ett av de två block som nu har utkristalliserat sig.
Utifrån opinionsundersökningarna är det också troligt att Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans kommer kunna samla mer än hälften av svenska folkets röster. Även om ingen vill erkänna det, finns det mycket som talar för att en regering bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna skulle kunna finna samsyn i många frågor.
