Det är beklämmande tider, när en regering låtsas om att svåra frågor är enkla och att enkla saker är mycket avancerade, varpå endast det senare kräver nogsam, tidsödande eftertanke.
Under april månad i år gick två larm inifrån Regeringskansliet. Det första skedde när Moderaterna fick ta del av det förslag som socialminister Jakob Forssmed (KD) och socialdepartementet under stora kval hade författat kring gårdsförsäljning. Stämningen? Usel.
Enligt uppgifter till Aftonbladet (12/4) rörde det sig om tillkommande krav om att drycker med över 15 procents alkohol inte kommer att få säljas på gårdarna. Det sades också innefatta ett krav på egen produktion av spannmål eller annan odling av råvaror för att kunna få erbjuda gårdsförsäljning.
Det andra var ett larm om ökande psykosocial ohälsa på hela Regeringskansliet (SvD 23/4). Boven i dramat är det paradigmskifte som regeringen genomför kring åtgärderna mot gängbrottsligheten. Egentligen inte för att paradigmskiftet i fråga kräver en hög arbetsbelastning – vilket medarbetarna är vana vid – men för att det inte finns utrymme att skissa fram förslag som ska bli så bra och träffsäkra som möjligt.
Det har således fallit sig så olyckligt, att regeringen tycks anse att ”hellre fort och fel” är en framgångsrik strategi i alla frågor som innefattar viktiga rättssäkerhetsaspekter, detta samtidigt som man misslyckas med leveransen på frihetsreformerna eftersom noggrannheten och niten då spränger alla gränser.
När regeringen tillträdde fanns ett antal färdigutredda och färdigförhandlade förslag på bordet. Ett av dessa rörde ett uppluckrat strandskydd, ett annat rörde en begränsad öppning för gårdsförsäljning. Därutöver fanns ett par andra lågt hängande frukter, såsom avskaffande av danstillståndet och ett antal slopade administrativa krav för mindre företag, såsom ett avskaffande av personalliggare och papperskvitton.
De färdiga förslagen hade regeringen enkelt kunnat införa, även om regeringen hellre sett ett än mer uppluckrat strandskydd och en mer liberal gårdsförsäljning. Men här snackar vi tempo. Fort, men inte nödvändigtvis så fel. Dessa lågt hängande frukter har emellertid fått hänga kvar, eller plockats och mosats ned till en oigenkännlig sås. Som danstillståndet, som ersattes med en ny tillståndsplikt med ökat pappersarbete för nöjesföretagarna. Förr betalade de ett par hundralappar om året för ett tillstånd som räckte ett år. Nu kräver varje arrangemang en separat anmälan till polisen, inklusive detaljer om antalet ordningsvakter och bilagd säkerhetsplan. Så mycket för spontaniteten och friheten.
I samma härad återfinns de, mycket kristdemokratiska, idéerna kring en kommande reform om gårdsförsäljning. Med större markkontakt hade socialdepartementet vetat att svenska bryggerier och destillerier redan brottas med konsekvenserna av den för andra året i rad höjda alkoholskatten och skenande produktionskostnader. Hur ett krav på spannmålsodling ska tillämpas på bryggerier och destillerier i fjällregionen och växtzon åtta, platser som av praktiska och kulturella skäl lämpar sig mycket illa för spannmålsodling, är förstås svårt att veta för den tjänsteman som blickar ut över landet från Fredsgatan i Stockholm.
Här kan ingen anklaga regeringen för ”hellre fort och fel”-metoden. För landets bästa vore det dock fördragsamt om regeringen började behandla svåra frågor med eftertanke, och de enkla med mera fart och fläkt.
