I veckan gjorde affärsmannen Carl Bennet ett intressant utspel i Göteborgs-Posten apropå sin sponsring av Halmstads BK. Om inte bengalerna försvinner från fotbollsläktarna slutar han att sponsra HBK.
”Vi kan inte sponsra människor som beter sig konstigt åt när det kommer till mänskliga rättigheter, då kan vi väl för fan inte heller stödja någon som håller på att tända på bengaler så att folk inte vågar gå dit med barnen”, sa Carl Bennet till GP (3/4).
Det var en välkommen markering mot ett fenomen som tyvärr blivit allt vanligare på svenska fotbollsläktare. Och så även på Örjans vall i Halmstad.
Allsvensk fotboll engagerar och berör, och lockar åskådare som aldrig förr. Förra året slogs många publikrekord och det finns mycket som pekar på att det stora intresset håller i sig och att Allsvenskan lockar än mer publik i år. Det är mycket positivt. Men för att intresset ska hållas uppe måste också alla känna sig välkomna till de allsvenska fotbollsarenorna. Så är det tyvärr inte, och en orsak är det växande missbruket av pyroteknik.
Frågan om bengalers vara eller icke-vara på svenska fotbollsläktare är en riktig vattendelare. Personer som annars är vettiga tycks förlora allt vett och sans i sitt försvar för användandet av pyroteknik på läktare. Detta trots att det är olagligt, och kan innebära stora risker i stora folksamlingar. Lagen gäller lika för alla, och det finns heller inga frizoner för var lagen inte gäller.
Bennets ställningstagande mottogs inte heller väl av HBK:s supporterklubbar, vilket HP rapporterar om. I ett öppet brev riktat till Carl Bennet skriver de tre supportergrupperna Bollklubben Support, Boys in Blue och Ultras Halmstad att det är ”ytterst oroande att du, i din roll som sponsor, strävar efter att påverka aktiviteter på läktaren genom att hänvisa till din personliga uppfattning”. Vidare menar de tre supportergrupperna att det inte stämmer att barnfamiljer skräms bort, beviset på det anses vara förra årets stora publiktillströmning.
Men det är en märklig logik. Det går inte att försvara bengaler på läktare med att mycket folk lockas till fotbollsmatcherna. Det räcker med att en enda person skräms bort för att det inte ska vara lämpligt med pyroteknik på Örjans vall.
I HP intervjuas också ordföranden i Bollklubben Support, Erik Andersson, där han tar upp att alla allsvenska ultrasgrupperingar tidigare i år gjorde ett gemensamt uttalande och markerade mot problem kopplade till pyroteknik. Ändå menar Andersson att det inte är sponsorernas sak att styra över publiken. Erik Andersson är också noga med att ta bengalbrännarna i försvar.
”Vi vill försvara supportrarna och säga att det här med bengalerna sköts otroligt bra. Det är mycket värre i Stockholmsklubbarna där det handlar om bengaltennis”, säger Erik Andersson till HP.
Även detta resonemang haltar på många sätt. Ett olagligt beteende kan inte försvaras med att någon annan är mycket värre. För hur skulle samhället se ut om man använde den argumentationen i stort?
Att bränna bengaler i folksamlingar är olagligt. Punkt slut. Det är alltså inte på något sätt tillåtet att elda bengaler på en fotbollsläktare fylld med folk. Ändå är det precis vad som görs av vissa supportrar, och ofta i skydd av maskering. Att dölja sina ansikten är ytterligare ett bevis på att man är väl medveten om sitt brott, och visar därmed med all tydlighet att man är så feg att man inte kan stå för sina handlingar.
Under förra årets fotbollssäsong bröts flera allsvenska matcher på grund av brinnande bengaler, särskilt guldmatchen mellan Malmö FF och Elfsborgs IF i slutomgången har etsat sig fast på näthinnan som ett synnerligen brutalt exempel. Matchen avbröts efter att Elfsborgssupportrar eldat upp ett skyddsnät, och när matchen sedan kom i gång gick brandlarmet efter att MFF-fans bränt bengaler. Visserligen var det ett fåtal som förstörde för flertalet, men det går ändå inte att komma ifrån att den bengalromantik som många supportrar ger uttryck för bokstavligen ger extra bränsle åt den lilla klick som bränner bengaler.
Ett samhälle som ska hålla ihop måste fungera i stort som smått. Det duger alltså inte att se mellan fingrarna för småsaker och sedan tro att detta inte har en effekt på helheten.
En fotbollsläktare är ingen frizon för vissa supportrar. En läktare ska vara välkomnande för alla fotbollsälskare, ung som gammal. Olagliga bengaler hör därför inte hemma på en fotbollsarena, och det gäller både i Halmstad och på andra arenor i Sverige.
Ord har betydelse, och då är det viktigt att markera mot det som är olagligt, det vill säga att bränna bengaler i folksamlingar. Att en person som Carl Bennet ryter till och hotar att dra in sin sponsring av HBK om bengalerna inte försvinner är en ytterst välkommen markering. Här har också Halmstads BK, tränare och spelare ett stort ansvar i att markera mot farlig pyroteknik på Örjans vall. Kort och gott HBK, ta ert ansvar – och agera mot brinnande bengaler.
