Under påskhelgen har en rad upplopp drabbat flera städer. Det började på skärtorsdagen med våldsamma upplopp i Linköping och Norrköping. Dessa följdes på lördagen av liknande upplopp i Stockholmsförorten Rinkeby och Örebro för att sedan kulminera i våldsamheter i bland annat Rosengård i Malmö.
Resultatet av upploppen förskräcker, 26 skadade poliser, 20 skadade polisbilar och 14 skadade personer från allmänheten. Dessutom sattes Rosengårdsskolan i brand så att delar av skolan förstördes. Det är helt förfärligt att skolbarnen i dag inte har en skola att gå till.
Upploppen följde ett tydligt mönster, offentliga koranbränningar av partiledaren för det danska högerextrema partiet Stram kurs, Rasmus Paludan.
Det är viktigt att stå upp för yttrandefriheten och rätten att demonstrera. Så långt väl när det gäller både att offentligt bränna koranen och att demonstrera mot detta. Men påskhelgens upplopp var något mer än bara demonstrationer.
På en presskonferens på måndagen var rikspolischefen Anders Thornberg märkbart upprörd och sa sig vara ”jävligt förbannad” över det besinningslösa våldet mot polisen.
”Vi har sett att det är andra krafter än de som är där för att demonstrera mot Paludan, som har utnyttjat det här för att gå till angrepp mot samhället, mot polisen – mot staten helt enkelt”, sa Thornberg enligt TT:s rapportering.
Det som rikspolischefen ger uttryck för, ett angrepp mot hela samhället, är synnerligen allvarligt och måste med full kraft bekämpas.
När själva samhället attackeras så här kraftigt krävs en tydlig motreaktion. Givetvis har regeringen ett stort ansvar för att säkerställa trygghet och ordningen i Sverige, men det politiska gensvaret bör i det här sammanhanget i högre grad vara samstämmigt över blockgränsen än den upptrissade retoriken som framför kommit från högern under den gångna helgen, och just riktad mot regeringen.
Nu måste polisen ha de resurser som behövs för att lagföra de som ligger bakom påskhelgens våldsamheter. Därefter måste det till ett långsiktigt arbete med att bryta rekryteringen till de kriminella nätverken. Unga som växer upp i socialt utsatta områden måste ha andra framtidsdrömmar än att lockas av snabba cash och lockas in i kriminalitet.
Alla individer har givetvis ansvar för sina egna handlingar och ska lagföras om man begår brott. Men utan ett hopp om sin egen framtid är det lätt att lockas in i brottets bana. Därför måste hela samhället involveras i arbetet med att ge alla unga bättre möjligheter att förverkliga sina liv.
Det kan åstadkommas genom en mer likvärdig skola. Det är i en skola som ger alla elever lika möjligheter som framtidens medborgare kan skapa sina drömmar och forma sina liv.
