Det är ett öppet och böljande jordbrukslandskap. Här finns spridda gårdar och enskilda fastigheter, och däremellan åkrar efter åkrar. Platsen är området kring byn Skintaby strax norr om Harplinge. Här finns planer på ett bygga en stor solcellspark på totalt 215 hektar. Men många boende i området protesterar mot den planerade solparken.
”Vi kan lägga solceller på villatak, men vi kan inte odla mat där”, säger Christel Cederberg, som bor i området och har dragit igång ett nätverk som agerar mot planerna.
Egentligen handlar det om ett antal olika områden i landskapet kring byn Skintaby norr om Harplinge där företaget LC Energi vill sätta upp solceller, mark som företaget vill arrendera. Och som Cederbergs kritik antyder handlar om det bördig åkermark som solparken ska anläggas på.
I förra veckan höll LC Energi ett samråd för berörda grannar till solparken, och det var många som uttryckte sin kritik mot planerna, vilket HP rapporterat om.
Närboende till den planerade solcellsparken utgör givetvis ett intresse att ta hänsyn till under processen, men det gäller också att ta in den större bilden. Behovet av att öka den förnyelsebara energiproduktionen är stort men detta måste också ställas mot att den aktuella jordbruksmarken inte går att bruka på mycket länge. Förnyelsebar energiproduktion är ett viktigt samhällsintresse. Men det är också den framtida livsmedelsproduktionen, och då måste man också värna bördig åkermark.
En solcellspark gör ingen större skillnad, men den nu aktuella solparken är inte den enda som planeras i Skintans dalgång. I samma område planerar Wapnö att arrendera ut nästan 200 hektar till det franska företaget Neoen, som vill anlägga en solcellspark på området. Detta projekt har länsstyrelsen gett klartecken till. I höstas kom dock nya besked och länsstyrelsen gör bedömningen att det krävs ytterligare samråd och undersökningar på grund av den enorma solparkens påverkan på miljön.
Förra våren ställde samhällsbyggnadsnämnden i Halmstad sig positiv till en annan planerad solpark på 37 hektar strax norr om Harplinge. Detta trots att kommunens tjänstepersoner föreslagit att kommunen skulle ställa sig negativ på grund av att man tar produktiv jordbruksmark i anspråk.
Det är inte lätt att reda ut tågordningen för hur nya solparker blir godkända. Det behövs till exempel inget bygglov av kommunen för att anlägga solpanelerna men däremot för solparkens transformatorstation. Det snåriga regelverket kring hur en solcellspark kan anläggas behöver bli tydligare än vad det är i dag, och då inte minst länsstyrelsens roll.
Vad som nu planeras i Skintans dalgång kräver en samlad bedömning. Var och en för sig kanske de planerade solparkerna inte utgör något större hot mot den framtida livsmedelsförsörjningen. Men slår man samman dessa solprojekt är troligen bilden en annan.
Länsstyrelsen i Halland behöver nu lyfta blicken och ta ett samlat grepp om de planerade solparkerna norr om Harplinge, och i resten av Halland. Frågan brådskar – för kampen mot klimatförändringarna och för en säkrad livsmedelsförsörjning pågår här och nu.
