De i väst som kritiserar vår vapenhjälp till Ukraina hävdar att det förlänger kriget och lidandet. Det heter att städer raseras och ”civila dör” och det vill man inte. Göteborgs-Postens politiska redaktör Adam Cwejman och Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider har på senare tid fört sådana resonemang.
Argumentet fungerar bara om det berövas all konkretion, om den som framför det inte behöver precisera vad hen menar. Men civila i Ukraina dör inte i största allmänhet. Bostadskvarter pulveriseras inte av sig själva. Människors hem bombas sönder och de dödas av en part som dels är likgiltig för deras liv, dels har förmåga att döda och ödelägga.
Så när dödas egentligen civila i Ukraina, var och hur sker det? Det finns data på detta. FN:s kommission för mänskliga rättigheter (OHCHR) publicerar kontinuerligt uppgifter om civila offer i kriget. Eftersom det handlar om verifierade dödsfall finns det dock ett stort mörkertal. Inte desto mindre är mönstret tydligt.
FN-kommissionen sätter det totala antalet civila offer under det fullskaliga kriget, till och med juli 2023, till 26 000, med 9 400 döda och 16 600 skadade. 21 000 av dem befann sig på territorium som kontrolleras av Ukraina.
Överlägset flest civila attackerades i början av Rysslands fullskaliga invasion. I mars 2022 dödades 3 000 personer och ytterligare 4 000 skadades. De allra flesta träffas av artilleri – 71 procent – medan flygburna missiler står för ytterligare 14 procent.
Antalet döda och skadade minskade under april 2022 och låg i maj-juli samma år på runt 1 500 personer i månaden, för att minska ytterligare under hösten. Sedan november förra året registrerar OHCHR 100-200 döda civila per månad med ytterligare 500-700 skadade.
Om det inte funnits ett mörkertal skulle dessa siffror bli ännu mer ojämna, något som FN-kommissionen påpekar. Man nämner specifikt de ödelagda städerna Mariupol, Lysytjansk, Popasna och Sieverodonetsk.
Så vad visar detta? Jo, att Ryska granater och kulor tar överlägset flest civila liv. Allra flest när ryska styrkor kan komma tillräckligt nära större befolkningscentra för att använda sitt artilleri. Det främsta exemplet är just Mariupol, där hundratusentals civila stängdes in av de ryska styrkorna som sedan intog staden genom att delvis jämna den med marken.
Snabba förlopp ger fler döda civila men mönstret är i grunden detsamma varhelst Rysslands armé rycker fram mot städer. Det enda skälet till att denna armé inte kunna upprepa det som skedde i Mariupol i Kiev, Charkiv, Mykolajiv, Zaporizjzja och Odessa är att den stoppats av ukrainarna.
Ukrainsk befrielse av städer har i sin tur inte inneburit tillnärmelsevis samma död och civil förstörelse som ryska anfall. Man härjar inte i sitt eget hem. Befrielsen av Cherson är det främsta exemplet på hur ukrainarna gör det. De ryska styrkorna kastades ut med hjälp av kirurgiska attacker mot trupp och logistik, inte genom att skjuta sönder staden.
Det har varit möjligt tack vare de precisionsvapen som ukrainarna har fått från väst och som de fortsätter använda med framgång. Det förbättrade ukrainska missilförsvaret håller nere de civila offren ytterligare, åter igen tack vare leveranser från väst.
Krig är fruktansvärt. Men det är inte ukrainarna som valt det. Och vår hjälp gör kriget mindre förödande - inte mer som Greider verkar tro.
Cwejman: https://www.gp.se/ledare/ryssland-har-redan-förlorat-dags-att-avsluta-kriget-1.107017192
Greider: https://www.dalademokraten.se/2023-08-20/annu-mer-vapen-innebar-tyvarr-annu-langre-krig
Sammanställning över civila offer från FN:s kommission för mänskliga rättigheter: https://www.ohchr.org/en/news/2023/07/ukraine-civilian-casualty-update-31-july-2023#:~:text=Total%20civilian%20casualties,9%2C369%20killed%20and%2016%2C646%20injured
