På en pressträff vid lunchtid på fredagen meddelade Nyamko Sabuni det överraskande beskedet att hon avgår som partiledare för Liberalerna.
"Jag är den jag är med styrkor och med brister. I juni 2019 valde partiet hela mig, men hela mig är inte det som nu behövs. Hela mig och diskussionen om hela mig skymmer det som är allra viktigast”, sa Sabuni på den relativt korta pressträffen som hon avslutade hastigt utan att de närvarande journalisterna fick chans att ställa fler frågor.
Men det är i grunden inte personen Sabuni som varit problemet för Liberalerna utan den förda politiken, inte minst inom skolans område.
Nu blir det Liberalernas gruppledare i riksdagen och vice partiordförande, Johan Pehrson som tar över som ny partiledare. Han har tillhört den innersta kärnan runt Sabuni, och tyvärr finns det inga större förhoppningar om en politisk kursändring inför valet i höst.
Nyamko Sabunis avgång är logisk och överraskande på samma gång. Den kommer efter en längre tids kräftgång för Liberalerna i opinionen, men bara fem månader före valet.
Avgången kommer också mot bakgrund av att hon varit internt kritiserad för de vägval som Liberalerna har gjort det senaste året, inte minst att partiet öppnat upp för samarbete med Sverigedemokraterna. Under det gångna året har Liberalerna tydligt blivit en del av det högerkonservativa block som har växt fram bestående av M, KD och SD. Förvisso har man betonat att partiet är borgerligt och tar sikte på ett regeringsskifte. Men denna krokiga väg har inte varit uppskattad i opinionen.
Trots att man från partiledningens sida envist hävdat att partiets vägval åt höger skulle leda till ett lyft i opinionen har det inte hänt. I stället har Liberalerna i mätning efter mätning hamnat långt under riksdagsspärren på 4 procent.
Som om detta inte var nog har Nyamko Sabuni den senaste tiden gjort uttalanden som väckt mycket intern kritik. I en intervju i vintras i Dagens Nyheter sa Sabuni att hon var beredd att inte bara samarbeta med SD utan att även att ta in partiet i en regering. Efteråt intervjun gjorde hon en rejäl pudel och menade i ett internt sms till partistyrelsen att det ”blev en pannkaka rent ut sagt”.
Den senaste veckan har ett annat uttalande väckt mycket uppmärksamhet, och berättigad kritik. I ett längre videoklipp där hon och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson intervjuas svarar Sabuni att hon vid händelse av krig skulle fly först till Värmland och därefter till Norge.
Uttalandet må vara tagit ur sitt sammanhang, men sett mot bakgrund av Rysslands krig mot Ukraina och att vi i Sverige har totalförsvarsplikt kan man inte konstatera annat än att det var ett djupt oansvarigt ställningstagande av Sabuni. Den här grodan kan mycket väl vara droppen som fick bägaren att rinna över, och därmed lett till det hastiga beskedet om avgången.
Hur kan då Liberalerna överleva som ett riksdagsparti efter valet? Svaret finns inom skolans område.
Trots att Liberalerna historiskt har varit drivande inom skolpolitiken har man helt missat den intensiva skoldebatt som varit det senaste året. Under Nyamko Sabunis ledning har Liberalerna behandlat skolfrågan synnerligen illa.
I stället för att med ett öppet sinne ta till sig de stora problemen med dagens skolsystem där klyftorna ständig ökar tycks det som att Sabuni gång på gång har gått de stora friskolekoncernernas ärende. På något annat sätt kan man inte förklara hennes försvar av dagens friskolesystem.
Efter Sabunis avgång borde partiet börja just där, i skolan, för en total omstart av sin politik. Det finns ett stort uppdämt behov av ett liberalt parti som tar skolans problem och utmaningar på allvar. Trots att det är mindre än ett halvår kvar till valet finns det ingen tid att förlora. Låt Liberalerna på riktig bli skolpartiet igen.
Rent konkret finns det en enkel väg för detta. På riksdagens bord finns nu två förslag från regeringen som ska behandlas i början av sommaren om att dels differentiera skolpengen, dels avskaffa köer som urvalsmetod i skolan. Syftet med förslagen är att göra skolan mer likvärdig.
Under den gångna veckan kom beskedet att Liberalerna tillsammans med M, KD, SD och C inte stöder regeringens två skolförslag.
Fortfarande finns det tid att ändra sig. Vägen till en mer likvärdig skola går i första hand genom beslut i Sveriges riksdag. Kanske är det nu eller aldrig som Liberalerna har chansen att spela en avgörande roll för skolans framtid. Efter valet kan det obönhörligen vara för sent.
Blott ett beslut, ett vägval i sänder.
Det är i skolan Liberalerna vänder.
