Allt fler unga vittnar om en ohälsosam syn på sex. En där gränser tänjs utan att det känns rätt. Skolan bär ett stort ansvar för att motverka detta, men deras metod är långt ifrån tillräcklig.
Enligt läroplanen ska kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer (tidigare sex och samlevnad) främja eleverna på ett flertal sätt. Dels ska det understödja elevernas hälsa och välbefinnande, dels förmedla betydelsen av samtycke och omfatta kunskaper om maktstrukturer kopplade till kön och hedersrelaterat våld. Därtill ska det utveckla elevernas kritiska förhållningssätt till framställningar av relationer och sexualitet i olika medier och sammanhang.
Ambitionerna är lika många som de är höga. Och viktiga. Därför kan det – men bör inte – anses förståeligt att området riskerar att falla mellan stolarna hos den redan tungt belastade lärarkåren. Men det är inte en godtagbar ursäkt.
Goda kunskaper om sexualitet, samtycke och relationer är nödvändigt. Ett sunt förhållningssätt är ett grundläggande verktyg för att känna sig trygg i relation till andra och sig själv, men också för att kunna agera när någon far illa. Många unga känner att det är svårt att prata med sina föräldrar om frågor som sex. Kanske diskuterar man enbart med sina kompisar.
Något som kan leda till en rå jargong, särskilt bland killar. Men också till att vanföreställningar blir till sanningar. Till exempel om vad som kan förväntas när det kommer till sex. I Uppdrag gransknings programserie “Hårt sex” vittnar flera unga om en utbredd skev uppfattning rörande sex. En där unga gör vad de tror förväntas av dem, snarare än att lyssna till sig själva.
En skev syn på sex, sexualitet och relationer riskerar att skada unga så väl här och nu som senare i livet. Skolan får därför inte misslyckas med detta viktiga uppdrag. Ändå är det precis vad som riskerar att inträffa så som undervisningen är upplagd.
Eller rättare sagt inte alls upplagd. Undervisningen är i dag ämnesintegrerad och ingår i flera kurs- och ämnesplaner. Ansvaret vilar på flera lärare. Lärare som redan har tunga bördor i och med sin ordinarie undervisning. Ändå förväntas de hinna med detta ämne vid sidan av redan hektiska scheman. Det är inte rimligt. Varken som arbetsbörda eller att tänka sig att dessa viktiga frågor ska hinna avhandlas vid en kvart här och en kvart där.
Att strössla ut något så viktigt över hela undervisningen riskerar att göra att ingen tar helhetsansvar och viktiga delar går förlorade. Så kan vi inte ha det. Skolans hantering av ämnet sex, samtycke och relationer måste förändras.
Att eleverna får kunskap om sexuell hälsa och rättigheter är en nödvändighet för att de ska kunna bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Studier visar dessutom att undervisningen – om den genomförs – leder till en minskning av färre sexuella övergrepp och minskad homofobi. Dessutom leder undervisningen – när den görs på rätt sätt – till ökad medvetenhet om mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett mer kritiskt förhållningssätt hos unga personer.
Vi har inte råd att fuska med detta. Integrerad sexualkunskap räcker inte. Detta viktiga område bör vara en sammanhållen undervisning och ansvaret för att alla unga får ta del av ämnet bör vara tydligt hänvisat till en särskild ämneslärare och inte ligga på alla och ingen.
