Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Det märks inte minst på den budget som regeringen presenterat. I luntorna som finansminister Elisabeth Svantesson (M) bar de fyrahundra meterna mellan Finansdepartementet och riksdagen fanns inte särskilt många satsningar, men desto fler nedskärningar. Som svar på inflationen behövs en stram budget.
Det är nästan bara försvar och rättsväsende som får betydande tillskott. Det är föga förvånande att kulturen är ett område regeringen väljer att göra besparingar.
”Jag kommer aldrig att vara en kulturminister som lovar allt till alla”, slog Parisa Liljestrand (M) fast i ett inlägg på Instagram i samband med att budgeten presenterades. Det är en klok ambition.
Mindre klokt är det siffertrixande regeringen ägnar sig åt när man presenterar det som att man satsar 10 miljoner på Nationalmuseum. Problemet är inte bara att det är 30 miljoner kort, kontra de 40 miljoner museet själva sagt sig behöva för att slippa flytta från sina nuvarande lokaler från år 1866. Enligt museets tillförordnade överintendent (DN 20/9) är det inte en höjning av anslagen det rör sig om, utan en uppräkning för kostnadsökningar i år.
Situationen för de statliga museerna har diskuterats mycket de senaste veckorna. På presskonferensen där kulturbudgeten presenterades framhöll kulturministern att hon ärvt en renoveringsskuld från sina företrädare. Underhåll av de statliga institutionerna har varit eftersatt under en lång tid, under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar.
Regeringen är tydlig med att ambitionen är att Nationalmuseum ska behålla sina nuvarande lokaler. Planen verkar dock vara att det ska ske genom en översyn av den modell för hyressättning som tillämpas av Statens fastighetsverk, som tar ut skyhög hyra från Nationalmuseum och är ansvarigt för förvaltningen av det sönderfallande Naturhistoriska Riksmuseet.
Initiativet, som är gemensamt för kulturministern och finansmarknadsministern, presenterades redan för några veckor sedan. På budgetpresskonferensen medgav Liljestrand att initiativet, som egentligen skulle presenteras som en del av budgeten, presenterades i förtid för att situationen på Naturhistoriska blev så uppmärksammad.
Därför blev det ännu en bit i den sönderhackade budgetkommunikation som regeringen ägnat sig åt, som gjort helheten svårare att förstå.
Budgeten innebär inga sötebrödsdagar för svenskt kulturliv, men det är inte heller någon svältbudget. Sverige befinner sig i ett svårt läge, och alla måste hjälpas åt att bekämpa inflationen – att kulturlivet skulle undantas från det framstår orimligt.
