Under onsdagen (16/6) möttes den amerikanska presidenten Joe Biden och den ryske presidenten Vladimir Putin i Genève, Schweiz. Den dramatiska miljön vid Genèvesjön utgjorde inte endast en vacker bakgrund.
Valet att ha det bilaterala mötet i Europas neutrala hjärta var minst sagt en strategisk och historisk markering.
Genève är säte för ett flertal internationella organisationer såsom WHO och WTO. Det är en stad som manifesterar den liberala världsordningen som skapades efter kalla krigets slut. Det är inte för inte som valet av mötesplats blev Schweiz, eftersom det – då som nu – är ett neutralt land mellan öst och väst.
Att Genève blir platsen för stormaktsskådespelet är alltså både strategiskt avgörande tillika historiskt relevant (AP 15/6). Senaste gången den amerikanska och ryska presidenten möttes i Genève var under kalla krigets 1980-tal, då mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov, vilket markerade början på slutet av den långvariga konflikten. Årets toppmöte leder med stor sannolikhet inte till början på slutet för dagens iskalla relationer mellan USA och Ryssland.
Den relativt nyinstallerade Biden-administrationen har under veckan rest till London och Bryssel under sin Europaresa för att såväl samtala som förankra den kursändring som skett sedan Trump lämnade Vita huset. Biden publicerade senast i mars en nationell säkerhetspolitisk övergångsstrategi (3/3) som målade upp ramarna för USA:s syn på världsutvecklingen.
En mångfacetterad palett av hot målas upp, parallellt som samarbete och diplomati lyfts fram i kampen mot auktoritära tendenser, klimatförändringarna och den alltmer snabbföränderliga cyberarenan som förändrar både militära som ekonomiska förutsättningar världen över.
Kreml är passande nog i farten med att uppdatera sin egen nationella säkerhetsstrategi, vilket sker var sjätte år (US News 31/5). Nikolaj Patrusjev, sekreterare för presidentens säkerhetsråd, varnade i slutet av maj för att den kommande strategin innehåller formuleringar om Rysslands användande av "kraftfulla åtgärder" för att försvara sig mot ovälkommet agerande från främmande makt.
En likhet med amerikanernas analys är att dokumentet väntas innehålla markeringar om att Kreml ser informationssäkerhet som en "topprioritet", vilket också togs upp av Ryssland som en samtalspunkt under toppmötet (Reuters 17/6).
Att Kreml ser cyberområdet som en prioritet är emellertid inte en nyhet. Det ryska strategiska användandet av hackning och desinformationskampanjer har numera blivit vardag i västvärldens demokratier. Det är en bitter sanning som det demokratiska partiet blev varse om i presidentvalet 2016, när den ryska militära underrättelsetjänsten hackade och spred Hillary Clintons mejl, vilket följdes av en ödesdiger svartmålningskampanj mot Clinton.
De historiska angreppen mot Demokraterna höjer därför förväntningarna på att Bidens Rysslandspolitik ska ta till hårdare tag mot Kreml. Inget är skrivet i sten, men mötet i Genève har satt tonen för de amerikansk-ryska relationerna för flera år framöver.
