Byråkratin, språket, kylan. Det är de saker som srilankesen ”Dentist” räknar upp som besvärliga med krigstjänsten i Ukraina. Det är så han vill bli kallad – Dentist, tandläkaren. Det är hans anropsnamn som blivit en del av hans identitet. Han ska ha fått det för sin perfekta tandrad och ständiga leende.
Dentist är 32 år och kom till Ukraina i mars för att gå med i den då nybildade Internationella legionen. Det är en av flera men fortfarande den största organisationen i de ukrainska försvarsstyrkorna där utländska medborgare tjänstgör. De har samma villkor och får samma lön som ukrainska soldater men får när som helst bryta sina kontrakt och åka hem.
Legionen offentliggör inte sin storlek men har uppskattningsvis mellan ett- och tvåtusen personer i sina led. Den verkar över hela fronten med koncentration till området runt Charkiv och är delvis kopplad till Ukrainas 92:a mekaniserade brigad.
”Tandläkarens” väg till Ukraina har gått via tjänstgöring i Sri Lankas armé, där han var med i slutfasen av kriget mot LTTE-gerillan, och en kort karriär som civil pilot för ett Emiratbaserat flygbolag innan pandemin satte den karriären på paus.
Det var också i Dubai som Dentist möttes av nyheten om Rysslands fullskaliga invasion. Han visste ingenting om Ukraina och kriget men förstod så mycket som att Ryssland var angriparen och Ukraina hade rätten på sin sida. I nyhetssändningarna såg han angreppen på civila. Som utbildad och erfaren soldat ville han använda sina kunskaper för att hjälpa den angripna. Någon partner och barn att ta hänsyn till hade han inte.
Dentist är ställföreträdande plutonchef med sergeants grad, eftersom utlänningar enligt lag inte får vara officerare i Ukraina. Men det är en gråzon som mycket annat här. I Sri Lanka tog han avsked ur armén som kapten och det är denna gradbeteckning har bär på sin ukrainska uniform med sitt befäls tillåtelse.
Kriget i Ukraina visade sig vara väsentligt annorlunda mot det som Dentist varit i tidigare. Det är en erfarenhet som många utländska soldater delar. ”I Sri Lanka var det mest närstrid där jag använde min kniv oftare än min automatkarbin”, förklarar han. I Ukraina är det mest artilleri på långt avstånd.
Det personliga priset för Dentist har också varit mycket högre i Ukraina. I Sri Lanka blev han sårad en gång på fem år, i Ukraina sju gånger på åtta månader. Dentist visar ett långt ärr på halsen. Vid ett överfall på en rysk pansarkolonn 26 december som plutonen genomförde träffades han av granatsplitter. Det var inte långt ifrån att allt tog slut där.
Så blir det för många, på ett eller annat sätt. Dentist berättar att av de 34 soldater som fanns i plutonen 1 juli förra året är bara sex kvar. Tre är döda, sex är skadade utan möjlighet att återvända, resten har fått nog och lämnat kriget.
Men Dentist själv är fast besluten att fortsätta strida ”till dess att Ukraina segrar, jag dör eller blir invalidiserad”. Han förklarar att möjligheten att skydda civila och bekämpa inkräktaren ger honom en känsla av mening i livet.
Och just tillfredsställelsen och, ja, glädjen att göra det rätta, är något som Dentist ständigt återkommer till: ”Om min kropp är någorlunda intakt när jag dödas kommer jag definitivt dö med ett leende”.
