Ukraina var i stort frånvarande från den svenska valrörelsen 2022. Detta trots att kriget innebar mycket stora förändringar för vårt lands försvarspolitik, och trots att krigets följdverkningar minskade – eller borde ha minskat – utrymmet för kostsamma vallöften.
I årets val till Europaparlamentet måste det bli annorlunda. Ukraina är en central del av den europeiska politiken. Här är fyra Ukrainafrågor som kräver uppmärksamhet:
• Direkt stöd till Ukraina. EU är nu Ukrainas största biståndsgivare. Framför allt det militära stödet måste dock öka kraftigt för att matcha den ryska rustningen och kompensera för USA:s minskade intresse.
För att skicka vapen och ammunition i tillräcklig mängd behöver EU göra gemensamma köp. Problemet är att unionens pott för detta ändamål – Europeiska fredsfaciliteten – innehåller inte mer än tolv miljarder euro. Det är alldeles för lite särskilt med tanke på att det allra mesta som ska skickas till Ukraina framöver måste nyanskaffas, inte tas ur lager.
EU är en ekonomisk supermakt med en kapacitet som överträffar Rysslands flerfalt och kan kompensera USA:s eventuella utträde ur Ukrainakoalitionen.
• Ukrainas väg in i EU. Landet förhandlar nu om ett EU-medlemskap. Den processen kommer att ta ett antal år. Så har det varit för alla länder som har klivit in i EU. Men detta får inte bli en fråga om allt eller inget. I stället bör Ukraina integreras i EU stegvis där landet släpps in i EU:s institutioner och EU:s inre marknad efter att ha fått godkänt av olika kontrollstationer i fråga om reformer.
Men det hänger inte bara på ukrainska reformer. Även EU behöver reformeras för att kunna släppa in Ukraina. Det handlar framför allt om EU:s jordbrukspolitik men även andra frågor där olika nationella intressen kommer i konflikt med Ukrainas. Är vi villiga att behandla ukrainarna som jämlikar? Polska lastbilschaufförers och bönders pågående blockering av den polsk-ukrainska gränsen är bara en föraning om det som kan komma längre fram.
• Ekonomiska åtgärder mot angriparen. EU har antagit 13 sanktionspaket mot Ryssland. Det senaste som kom häromveckan var dock väldigt klent, trots att EU har gjort långt ifrån allt man kan för att försvaga den ryska ekonomin. Det återstår mycket att göra för att straffa aktörer och länder som hjälper Ryssland att kringgå sanktionerna liksom att agera mot den ryska oljeexporten – Moskvas främsta inkomstkälla. Här kan inte EU alltid agera ensamt men väl driva på.
Öresund och Stora Bält bör stängas för transport av rysk olja som säljs över det pristak som väst infört.
• Ukrainska flyktingar. Omkring fyra miljoner ukrainare har fått skydd i EU. Massflyktsdirektivet ger dem rätt att stanna till 2025. Vad som händer därefter är oklart. En arbetsgrupp i Europeiska rådet förbereder nu en förlängning av direktivet bortom 2025 och, som det heter, en övergång till kompletterande eller alternativa uppehållstillstånd för ukrainarna.
Detta är nu inte en fråga som står och faller med EU-beslut. Enskilda EU-länder kan och har redan infört vägar för de ukrainska flyktingar som vill stanna permanent i sina nya länder. Men inte Sverige. Här lever ukrainarna i fortsatt osäkerhet. EU-valrörelsen är ännu ett tillfälle att lyfta denna fråga.
