Alla har upplevt dem, och kanske blivit superirriterade. De nya plastkorkarna som sitter fast på petflaskor och mjölkförpackningar. Många upplever att de är i vägen när man dricker direkt ur en flaska. Plastkorkarna är dessutom svåra att få av – det är också meningen. Orsaken till de nya korkarna är ett EU-direktiv som antogs 2019, och som innebär att från och med den 3 juli i år ska alla plastkorkar sitta kvar på dryckesbehållare som rymmer upp till tre liter.
Den nya bestämmelsen om korkarna är en del av ett större paket som har till syfte att minska plastens påverkan på vår miljö, bland annat genom att minska på mängden plast i engångsprodukter, vilket HP rapporterade om i mitten av april.
Trots att många är irriterande över de nya plastkorkarna finns det ändå något väldigt positivt att lyfta fram här. När EU väl kommer överens om något kan effekten blir väldigt kraftfull eftersom beslutet gäller i nästan hela Europa. Denna förmåga är särskilt viktig att lyfta fram i klimatarbetet, och i kampen för att minska utsläppen av växthusgaser.
Inför söndagens EU-val är det många som upplever att det är en lång väg från södra Halland till EU:s beslutande organ i Bryssel och Strasbourg. Men det finns ändå väldigt mycket gott med EU. Globala problem och utmaningar har allt som oftast globala lösningar, och där har Europa och EU en otroligt viktig roll att spela. Det räcker med att se sig om lite i världen. I Europas absoluta närhet pågår ett krig, som har sitt ursprung i ett lands självpåtagna rätt att med oprovocerat våld kuva ett fredligt grannland. Det handlar så klart om Rysslands storskaliga invasion mot Ukraina, som nu har pågått i över två år, och där Ukraina är helt beroende av stöd från omvärlden för att överleva som nation.
Även om EU:s stöd hade kunnat vara mer omfattande har det som gjorts hittills ändå varit viktigt. Och framöver kan – och bör – unionen spela en avgörande roll för Ukrainas framtid. På fredagen kom också beskedet från EU-kommissionen att Ukraina, tillsammans med Moldavien, nu har uppfyllt kriterierna för att inleda förhandlingar om EU-medlemskap. Detta besked välkomnades av Sveriges statsminister Ulf Kristersson.
”Till Ukrainas och Moldaviens folk vill jag säga: Välkomna hem till Europa! Ännu ett viktigt steg har tagits i dag”, sa statsministern i en kommentar enligt TT.
Med fler EU-medlemmar kan freden inom Europa stärkas än mer. Det är mycket välkommet.
Imorgon är det som sagt dags för det svenska folket att säga sitt i EU-valet, ett val som sträcker sig över flera dagar. I valet har alla EU-medborgare möjlighet att rösta fram sina kandidater som ska representera dem i det mer än 700 ledamöter stora parlamentet som finns både i Bryssel och Strasbourg. Jämte EU-kommissionen och rådet är parlamentet de allra viktigaste institutionerna, och då framför allt i hur det tas beslut om nya EU-lagar.
Sedan det svenska EU-inträdet 1995 har unionen allt mer blivit en integrerad del av den politiska debatten även om intresset för EU-frågor kunde vara betydligt större i Sverige.
Den Europeiska unionen har också utvecklats från det fredsprojekt den var från början till att bli en slags global mekanism för att lösa och ta sig an nutidens och framtidens utmaningar. Det är faktiskt något helt fantastiskt, och kan bana väg för en ännu bättre och mer samspelt union. I horisonten hägrar faktiskt visionen om en federation av stater inom Europa. Men samtidigt måste man hela tiden påminnas om att unionens legitimitet kommer underifrån, även om det inte alltid är helt uppenbart. Avståndet mellan makten och folket är nämligen som störst just vad gäller EU-nivån. Därför är också utmaningarna för unionen de som ifrågasätter dess legitimitet, och då framför allt högerifrån. Här finns en allvarlig utmaning, att parlamentet kan gå ytterligare åt höger.
Men samtidigt finns här en självmotsägelse, de krafter som vill motverka mer samarbete inom EU hämtar mycket av sin näring i kontakterna mellan länderna. En ensam reaktionär kraft gör inte mycket väsen av sig, utan får kraft i ett transnationellt samarbete. Slutsatsen av detta är att EU nästan är obetvinglig kraft framåt – mot mer samarbete mellan stater och över gränserna. Helt oavsett politisk färg. Och denna utveckling ska bejakas.
Gång på gång har EU också bevisat att den har förmågan att ta sig an globala kriser, om det så handlar om finanskrisen för drygt 15 år sedan, flyktingkrisen 2015 eller nu närmast coronapandemin. Givetvis finns det kritik från alla möjliga håll på hur EU har löst kriserna, men faktum är att unionen har stärkts efter varje kris. Det pekar på både en fenomenal förmåga att verkligen leverera när det väl gäller. Så trots det stora avståndet från de halländska väljarna och de stora EU-institutionerna finns det mycket gott med EU.
Därför får man aldrig glömma bort att det inte är mindre utan mer samarbete som behövs inom Europa. För en fredlig, blomstrande och en även i framtiden beboelig värld.
