På den långa röda mattan som går i en halvcirkel i den stora innergården i Europabyggnaden i Bryssel kommer Sveriges energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) gående med säkra steg. Hon går fram till den långa raden av EU-journalister och gör ett kort uttalande, ett så kallad ”doorstep”, inför EU-ländernas industriministermöte på måndagen. På dagordningen finns bland annat ett förslag från EU-kommissionen om att förbjuda att kläder som returnerats till tillverkarna förstörs.
”Om det här går i mål blir den nya normen att sätta stopp för slit- och slängkulturen och att mana till ett mer hållbart handlande”, säger Ebba Busch.
Senare på dagen kommer beskedet att ministerrådet har enats om att man är för ett förbud mot att kläder förstörs. Nu väntar fortsatta förhandlingar inom EU för att få förbudet i hamn.
Jag befinner mig i Bryssel på en studieresa med anledning av att Sverige under det första halvåret i år är ordförandeland i EU. Det svenska ordförandeskapet lider med andra ord snart mot sitt slut. På hemmaplan har det beskrivits som något av ett misslyckande men på plats i Bryssel låter det annorlunda. För att få grepp om de olika bilderna är det viktigt att veta var det svenska ordförandeskapet befinner sig i ett större perspektiv, nämligen året före ett val till Europaparlamentet.
Det innebär att den stafettpinne som Sverige har fått att förvalta främst handlar om att driva de omfattande EU-processerna framåt, så att flera av dem kan gå i mål i god tid före nästa års EU-val. Det svenska ordförandeskapet har därför främst varit inriktat på förhandlingar och att jämka ihop 27 medlemsländers olika viljor för att få ihop en gemensam linje i ministerrådet i en rad olika frågor.
För att förstå vad Ebba Busch pratar om framför de svenska EU-korrespondenterna och en rad andra journalister behöver man veta hur en EU-process ser ut. Kortfattat så lägger EU-kommissionen förslag på ny lagstiftning. Detta förslag ska sedan parallellt gå genom både Europaparlamentet och ministerrådet. Därefter väntar ytterligare förhandlingar mellan kommissionen, parlamentet och rådet, en så kallad trilog, och först därefter kan en ny lagstiftning klubbas. När Ebba Busch pratar om ministerrådets ståndpunkt så är det vad de 27 medlemsländernas ministrar gemensamt kommer fram till, vilket så klart kan ta lite tid.
Den något progressiva hållningen från Ebba Busch om den ohållbara klädkonsumtionen överraskar med tanke på hur hon och regeringen agerat på hemmaplan. En kort tid efter att regeringen tillträdde i oktober förra året aviserade Tidöpartierna att momsen på vissa reparationer skulle höjas från 6 till 12 procent, vilket riksdagen också röstade igenom i februari i år. Från och med den 1 april höjdes momsen på reparationer av till exempel cyklar, skor och kläder. Att höja momsen på reparationer är dålig klimatpolitik och manar verkligen inte till att göra samhället mer hållbart.
Enkelt uttryckt kan man säga att en god klimatpolitik innebär att man sänker momsen på tjänster och höjer den på varor. På så sätt skulle man genom skatter minska användningen av råvaror och i stället uppmuntra till mer cirkulär ekonomi, till exempel genom att göra det billigare att reparera det som man redan har köpt. Men, det är inte så regeringen har agerat tillsammans med SD. Återigen tycks Tidöpartierna ta ett steg framåt och tre steg bakåt i sin klimatpolitik. Det är verkligen att förvånas över i dessa allt mer akuta klimattider.
Vi vänder åter till Bryssel, och Ebba Buschs uttalande om det måste bli ett slut på slit- och slängsamhället. Det låter bra, men är lite det som är dilemmat med EU från en svensk horisont. Det går att på samma gång vara progressiv i Bryssel och populist i Stockholm. Det är liksom två olika världar. Jag hade önskat att det som Ebba Busch säger och gör i Bryssel också är något som hon driver på hemmaplan. Men det är väl att hoppas för mycket av henne och den sittande högerregeringen.
Vad som däremot är positivt är att Sverige agerar inom EU för en mer progressiv klimatpolitik. EU har en viktig roll att spela i att driva på klimatomställningen. Det som beslutas på EU-nivå kan få en stor effekt på klimatet, både i Europa och globalt. Därför är det inte mindre EU-samarbete som vi behöver utan mer.
