Det hänger mörka moln över Halmstads stadskärna. De tomma butikslokalerna breder ut sig i centrum. Så sent som torsdagen tömdes lokalerna där Shady Burgers har huserat på Köpmansgatan, vilket HP rapporterar om.
Den pågående centrumdöden är ingen unik företeelse för Halmstad, utan den följer både en nationell och internationell trend. Vad kan man göra för att vända trenden? Och hur mår egentligen Halmstad?
Denna sista fråga var utgångspunkten för en kulturfrukost som hölls på fredagen på Hallands konstmuseum.
Det är Halmstads kommun som håller i de återkommande kulturfrukostarna, och denna gång är Ulf Andersson, konstnärlig ledare på Internationella Gatuteaterdagarna inbjuden för att berätta om sin analys av staden.
Jag möter Ulf Andersson vid entrén till konstmuseet precis innan kulturfrukosten ska börja och vi pratar kort.
”Jag var ute och cyklade i går en kvart i centrum och räknade ihop till tjugo tomma lokaler”, säger han till ledarredaktionen.
Jag har gjort en liknande räkning tidigare och kommit fram till något färre antal, men bilden är densamma. Det saknas människor i centrum, menar Ulf Andersson. Jag svarar att människorna är någon annanstans. Båda bilderna är ju sanna men de visar också på olika perspektiv. Med de återkommande Internationella Gatuteaterdagarna fyller Ulf Andersson varje sommar Halmstads centrum med innehåll. Jag för min del tar allt som oftast bilen för att handla mat på Flygstaden.
Ulf Andersson är sedan nästan 30 år konstnärlig ledare för Internationella Gatuteaterdagarna som äger rum i Halmstad. Han berättar för frukostpubliken att det var i samband med sommarens upplaga av teaterdagarna som man på ett lekfullt sätt satte Halmstad i terapistolen och genomförde en psykoanalys för att försöka svara på frågan: Hur mår Halmstad?
Rent konkret genomfördes en stadsvandring där deltagarna fick följa Halmstads historia från dess födelse vid Övraby, flytten till stadens nuvarande placering närmare Nissans mynning och fram till våra dagars Halmstad. I anslutning till den historiska stadsvandringen fick deltagarna även berätta om hur de själva såg på hur Halmstad mår. Dessa röster spelades in, och spelades upp på kulturfrukosten. Ett samlat intryck av rösterna är att Halmstad inte mår så bra.
Efter att Ulf Andersson berättat om sommarens stadsvandring blir det interaktiv teater. En slutakt av psykoanalysen av Halmstad spelas upp inför publiken i hörsalen på konstmuseet. För att åskådliggöra det hela får en person från publiken ikläda rollen som Halmstad och en annan tar rollen som Halmstads mamma, det vill säga Nissan. Och publiken får namnskyltar som skulle hållas upp, skyltar med namn på olika stadsdelar i Halmstad; Fyllinge, Furet, Andersberg, Linehed och Mickedala stod det på några av skyltarna.
Där och då blir det på något sätt tydligt att Halmstad är ensamt, det bor inte så mycket folk inne i centrum. Ytterligare ett par personer tas upp från publiken och spela turister som ska skråla ”Sommartider hej hej” tillsammans med Halmstad. Se där en bild av Halmstads stadskärna som fylls med turister på sommaren och sedan töms på folk.
Kommunstyrelsens ordförande Stefan Pålsson (S) var inbjuden och ger sin bild av staden. Han konstaterar att staden som en gång varit aldrig mer kommer tillbaka. Däremot vill han lyfta fram vad om händer framöver, och det kommer att byggas mycket nytt i området som kallas för Stationsstaden, konstaterade han. Det behövs helt enkelt fler bostäder i centrala Halmstad.
Det hänger mörka moln över Halmstad, rent bokstavligt. Jag befinner mig framför Rådhuset på Stora torg, och är redo att ta tåget in i framtiden – nästan bokstavligt talat. På fredagen började de första framtidstågen att gå där Halmstadborna bjuds in på en resa till de södra delarna av staden för att få en guidad tur om vad som händer framöver i området. Och av första dagens tågturer såg det ut att vara en succé med fullsatta tåg.
”Det här är så vansinnigt populärt så jag vet inte vad ska säga”, hörs en röst, och det lilla tåget med alla vagnarna bär av. Tågturen går från Stora torg ut till Nissan, över Österbron och sedan in på Fredsgatan. Vi får veta att det ska byggas en tunnel för gående och cyklister under järnvägsövergången längre fram på Fredsgatan. Sedan bär färden söderut, förbi tågstationen och ner mot hamnen. Här ska det rivas för att ge plats åt nya bostäder utmed Tullkammarkajen. Det är i sanningen ett tåg in i framtiden.
Trots mörka moln över Halmstad och en butiksdöd som breder ut sig så finns det ändå ett stort intresse för framtiden. Det är positivt, men precis som Stefan Pålsson konstaterade blir det aldrig som förr. Det nya Halmstad finns i framtiden.
Låt oss vara med på den resan framåt och skapa ett Halmstad där stadskärnan förblir den naturliga samlingspunkten. Ett vardagsrum för alla Halmstadbor. Ett Halmstad befolkat med människor.
