Vi lever i ett ensamt land. Konsekvensen av att ha byggt ett samhälle där det finns en offentligfinansierad välfärdssektor och man inte behöver förlita sig på familjen eller släkten för att klara sig är å ena sidan att det skapar frihet och trygghet för den enskilda individen. Å andra sidan har det lett till att människor i stor utsträckning känner sig ofrivilligt ensamma och lever ett liv utan nära kontakt med familj eller vänner.
I dag är 40 procent av de svenska hushållen ensamhushåll. I städerna är andelen som bor själv ännu högre. En undersökning från teknik- och analyskonsultföretaget WSP, som under lång tid har studerat hur bebyggelse och planering av gator och torg påverkar människors upplevda ensamhet, visar att sex av tio svenskar ibland eller ofta känner sig ensamma. Fyra av tio uppger att de ser det som ett problem.
För den äldre delen av befolkningen, som inte alltid har samma naturliga sammanhang i förskola, skola och på arbetsplatsen att luta sig mot som de yngre, är riskerna ännu större att ensamheten och den psykosociala omställningen att inte längre ha en självklar plats att interagera med andra, påverkar hälsa och mående negativt.
Det är till och med så att äldre har en ökad risk för suicid. Nästan varje dag begår en person över 64 år självmord. Bland män över 84 är suicidtalet dubbelt så högt som bland män i övriga ålderskategorier i befolkningen. Allt tyder på att huvudorsaken är ofrivillig ensamhet.
En kartläggning från SCB från i våras visar att av de 2,6 miljoner människor i Sverige som är över 60 bor 900 000 ensamma. Och andelen äldre i befolkningen blir allt fler. I dag är närmare 25 procent 65 år eller äldre. Att samhället agerar för att främja livskvaliteten och förebygga psykisk ohälsa hos äldre genom att erbjuda stöd, och och forum för social gemenskap är därför mycket angeläget.
Nyligen släppte Socialstyrelsen en vägledning för primärvård och äldreomsorg för hur man kan arbeta för att upptäcka och motverka ofrivillig ensamhet hos äldre. Eftersom ensamheten ofta är ett stigma krävs aktiva insatser för att upptäcka signaler innan de leder till försämrad psykisk eller fysisk ohälsa. De människor inom offentlig vård- och omsorg som dagligen möter äldre måste våga och vilja ställa rätt frågor. Likaså spelar civilsamhället en oersättlig roll att minska äldres utanförskap. Ett fungerande samarbete mellan olika aktörer är därför av högsta vikt.
”Med samverkan mellan kommun, föreningsliv, pensionärsorganisationer och ideella föreningar kan man skapa förutsättningar för att hitta sociala sammanhang för personer som förlorat relationer och sociala nätverk”, säger Eva Lindqvist, chef för Socialstyrelsens Nationella kompetenscentrum för äldreomsorg.
Det finns runt om i landet flera goda exempel på hur man arbetar med frågan. Umeå universitet har tillsammans med kommunen och en vårdcentral till exempel sjösatt ett projekt där man skriver recept på sociala aktiviteter. I Upplands Väsby kommun har organisationer och föreningar skapat mötesplatser och träffpunkter samt en väntjänst där volontärer följer med på promenader och arrangerar utflykter.
Förhoppningsvis sprider sig detta ytterligare så att Sverige i framtiden kan bli ett både friskare och mindre ensamt land för alla de som byggt det.
