Ett storskaligt krig i Europa, en oroande hög inflation och ännu en sommar med flera EU-länder som drabbats av extremväder. Inför sitt årliga linjetal onsdagen den 13 september hade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, en rad problem som såväl medborgare som stats- och regeringschefer förväntade sig att hon skulle lyfta (13/9).
I stället valde von der Leyen att fokusera på två frågor: EU:s fortsatta stöd till Ukraina och varför den gröna omställningen är avgörande för den Europeiska unionens framtid.
Det förstnämnda är inte bara nödvändigt för Ukrainas fortsatta strider sedan Rysslands anfallskrig. Det är även kritiskt för EU-ländernas nationella säkerhet. Som flera säkerhetspolitiska debattörer gjort gällande sedan den 24 februari 2022, måste Ukraina vinna kriget för att president Putins storhetsvansinne och imperialistiska drömmar ska få ett slut.
Den andra frågan som tog stort utrymme i von der Leyens timslånga tal var miljö- och klimatpolitiken. En del kritiker menade att hennes fokus på gröna frågor har sin grund i att hon kandiderar för ytterligare en period på ordförandeposten nästa år, och därför behöver blidka en del vänsterpolitiker i Europaparlamentet. Men von der Leyen, som utsågs till världens mäktigaste kvinna av magasinet Forbes 2022, har varit pådrivande i klimatfrågor betydligt längre än så.
Sett till EU:s roll gentemot både medlemsländer och omvärlden har hon sedan tillträdet 2019 fått igenom stora reformer inom klimatpolitiken. 2021 antogs EU:s klimatlag som har lett till att utsläppsmål har blivit bindande. Kommissionen har dessutom tagit ett samlat grepp kring de största utsläppskällorna, med fokus på omställningen inom storskaliga industrier och den fossildrivna fordonsflottan.
Det viktigaste bidraget som har blivit alltmer tydligt sedan von der Leyen tog över taktpinnen har inte varit ett enskilt lagförslag. I stället har det varit en bredare insikt om att den gröna omställningen går hand i hand med en framgångsrik ekonomisk utveckling. Det är att tillväxt – i breda termer – inte nödvändigtvis står i motsatsförhållande till ett minskat koldioxidavtryck.
Snart fyra år efter att den sittande EU-kommissionen tillträdde har insikten inte nått varje EU-institution eller gjort avtryck i varje styrdokument. Men att fler politiker har insett att ett ökat välstånd är en nödvändighet, inte minst för att stärka den politiska legitimiteten hos vanliga svenskar, tyskar och portugiser är välkommet. Att EU:s konkurrenskraft behöver stärkas håller nog de flesta svenska politiker med om. Däremot står andra prioriteringar högre upp för franska och italienska folkvalda.
Som tidigare ordförandeland kan Sverige ha spelat en nyckelroll i att få kommissionen att intressera sig för att minska regelbördan för småföretagare, och att börja bli pådrivande i frågan om ekonomisk tillväxt. Det vore inte en dag för sent. Om von der Leyen skulle få fortsatt förtroende i sin ordföranderoll blir det förhoppningsvis ett fortsatt starkt stöd för Ukraina, kombinerat med både offensiva klimatåtgärder och en stärkt marknadsekonomi.
