Att risken för krig inte kan uteslutas är en allvarlig, men långt ifrån ny, slutsats som läsaren får ta del av i Försvarsberedningens nya rapport Kraftsamling. Samtliga åtta riksdagspartier står bakom den över 300 sidor långa rapporten som betonar att Sverige – i form av det militära försvaret, civila försvaret och alla invånare – behöver förbättra beredskapen för sämre tider.
Inte minst gäller det hälso- och sjukvården. Trots att regionerna var satta under hård press under pandemin har anfallskriget mot Europa visat att säkerhetspolitiska kriser är någonting utöver en hälsokris, som man kan komma att tvingas hantera med kort varsel. Sedan det fullskaliga kriget i Ukraina inleddes har Världshälsoorganisationen slagit fast att fler än tusen attacker har riktats mot sjukvårdsbyggnader i landet. Ansvariga för svensk sjukvård behöver således dra lärdomar från såväl pandemin som Putins hänsynslösa attacker mot ukrainska sjukhus (30/5).
Det är särskilt mot bakgrund av hotet från Ryssland som Försvarsberedningen vill kraftsamla. Det är en välbehövlig reform, men med en nota som inte blir billig. Den mest kostsamma utgiftsposten är dock inte i form av kronor och ören, utan i tid. Framför allt den tid det tar att etablera ett genomgripande säkerhetstänk i stora, komplexa organisationer inom offentlig sektor. I många fall dröjer det flera år innan kulturförändringar inom en organisation sjunker in.
Exemplet Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm är talande. Nybygget är ett av världens dyraste sjukhus, och det är visserligen toppmodernt, men med en kostnad som överstiger 20 miljarder kronor borde man ha förväntat sig att en rad säkerhetsanordningar fanns på plats, som till exempel skyddsrum. Det borde varit ett givet inslag när Stockholms läns landsting 2008 fattade beslut om att bygga ett sprillans nytt sjukhus.
Två andra symptom på att hälso- och sjukvården behöver stärka sin beredskap är dels den ofta bristande tillgängligheten på läkemedel, dels det ökade kompetensbehovet inom både vård- och omsorg.
I händelse av allvarliga störningar i leveranskedjor och handelsflöden – som drabbade hela världen under pandemin – behöver ansvariga myndigheter kunna garantera att livsviktiga mediciner fortfarande når dem i behov. Som tur är har flera förbättringar trätt i kraft, och ännu fler reformer är att vänta.
En grundläggande faktor är också hälso- och sjukvårdspersonalens kompetens. En rapport från konsultföretaget PwC visar på en allvarlig brist på både utbildning och återkommande övningar inom krisberedskap i sjukvården. Att bara en sjättedel av personalen har rätt utbildning är ett av flera tecken på att insikten om Sverige befinner sig i det mest allvarliga säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget fortfarande ännu inte har fått fäste.
Det sistnämnda innebär att det således inte räcker med att kraftsamla kring enstaka frågor som handlar om kompetens eller läkemedel. Staten, kommunerna och i synnerhet regionerna måste säkerställa att hela sjukvårdens grundläggande infrastruktur är robust. I praktiken innebär det att digitala vårdjournaler måste vara tillgängliga även under kristider, att medicinsk utrustning inte tar slut, och att kommunikationssystemen är motståndskraftiga.
