Rysslands attack på Ukraina har inneburit ett lidande för den ukrainska befolkningen på en skala som Europa inte sett på decennier. Varje dag kommer nya rapporter om övergrepp och mord och Ryssland fortsätter att spela dumma och rabbla absurd propaganda till ursäkt.
Kina har hållit fast vid sin "zero-covid" strategi trots att många andra länder har övergivit den. Dålig effektivitet på deras vaccin och låg flockimmunitet i kombination med ett virus som muterat mot att bli mer smittsamt gör att nya utbrott ständigt sker. Ändå ligger policyn fast. Just nu är det mångmiljonstaden Shanghai som är i "lockdown".
Hundratusentals människor får inte ens lämna sina hem. Det är ont om mat och mediciner. De som utövar olydnad och går ut på gatorna misshandlas och förs bort av polisiära styrkor. Det lidande som Shanghais befolkning just nu utsätts för är ett ytterligare exempel på den diktatoriska regimens sanna ansikte.
På vilket sätt hör dessa två händelseförlopp ihop? Jo, de utgör båda motpoler till västliga liberala demokratier på den globala arenan. Är man inte en del av den gemenskap som innefattar EU, USA och länder som Kanada och Australien, då är det länder som Kina och Ryssland som är alternativet. Det är ett konkret faktum som vi borde ha i åtanke, nu när Nato-medlemskap plötsligt blivit en av de viktigaste frågorna inför höstens val här i Sverige.
I både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, två partier som varit emot ett svenskt medlemskap, rapporteras det nu om snabba möten i partiernas ledning och påtryckningar om att ändra ståndpunkt (DN 11/4). En central fråga är det faktum att Finland varit öppna med att de är intresserade av att bli medlemmar i Nato och att de vill att Sverige ansöker tillsammans med dem. En naturlig och klok strategi, eftersom våra två länder är nära sammankopplade i utrikespolitiska frågor. Det sätter plötsligt ny press på Sverige och ger en möjlighet som inte funnits på flera decennier.
En annan linje som det förekommit spekulationer om är att försvarsminister Hultqvist föredrar i är att Sverige ska förbli en neutral stat, men ska söka en alternativ allians med bara Finland (SvD 9/4). Eller att Sverige kraftigt ska rusta upp vårt försvar till 2 procent av BNP och förbli neutrala.
Det är en klok tanke att Sverige ska ha ett starkt eget försvar. Men att stå fast vid alliansfriheten, i en värld där valet står mellan EU, Nato och väst, eller mördarna i länder som Ryssland och Kina, är helt enkelt inte moraliskt hållbart.
Man kan inte vara neutral mot ondskan: mot den är man bara en möjliggörare eller en motståndare. Det må vara att många känner sig obekväma med att tala om så existentiella ord som "ondska" i en så komplex verklighet.
Men ingen som värdesätter värdighet, liv och frihet kan ta del av vad länder som dessa just nu gör mot både sin egen och andra länders befolkningar och kalla det något annat. Det måste vi tillåta oss att göra, lika väl som vi behöver våga fatta beslut om på vilken sida vårt land hör hemma.
