Det satt hårt åt, och länge var det mycket oklart om Turkiets president Recep Tayyip Erdogan skulle ändra sig och släppa in Sverige i Nato. Men på måndagskvällen, dagen före Natos toppmöte i Vilnius, kom beskedet från Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, Erdogan har gett grönt ljus för Sverige i den militära försvarsalliansen.
Därmed är den allra största stötestenen för ett svenskt Natomedlemskap undanröjd. Nu återstår bara att Turkiets och Ungerns parlament röstar för att ratificera Sverige som Natos 32:a medlemsland. Även om man inte kan ropa hej än, så ses detta mest som en formalitet.
Det kommande Natomedlemskapet är en stor framgång inte bara för statsminister Ulf Kristersson utan även för hela Sverige. Att mer än tvåhundra år av svensk alliansfrihet snart kan vara till ända är ett välkommet besked. Sveriges säkerhet byggs bäst i samarbete med andra länder. Rysslands storskaliga krig mot Ukraina är ett tydligt bevis på att hotet från öster varken går att bortse från eller förneka.
Men vägen till medlemskapet har varit allt annat än enkelt med en smått oberäknelig Erdogan på andra sidan förhandlingsbordet, och som gång efter annan har höjt sitt bud. Det såg till och med nattsvart ut efter måndagens besked att han kunde släppa in Sverige i Natovärmen mot att EU återupptar de nedlagda medlemskapsförhandlingarna.
Erdogan har ägnat sig åt en slags internationell kohandel utan dess like. Men hans sista bud om EU verkar inte ha varit avgörande, och det räckte med försäkringar om att Sverige ska verka för att Turkiets EU-process ska få fart igen.
Under den svenska Natoprocessen har Erdogan verkligen vridit åt tumskruvarna på den svenska regeringen. Det har inte sett snyggt ut, varken från turkiskt eller svenskt håll. Det är totalt orimligt att koppla ihop koranbränningar med ett Nato-medlemskap på det viset som Erdogan har gjort. På samma gång har den svenska regeringen svajat betydligt i försvaret av yttrandefriheten och att svenska lagar minsann ska beslutas av den svenska riksdagen.
Slutet gott allting gott nu? Nej, sannerligen inte. Den dagen Sverige kliver in i Nato blir förvisso början på något nytt, men så länge som Ryssland för krig mot Ukraina och har förmågan att hota sin omvärld måste Nato vara på sin vakt.
När Sverige väl kliver in genom dörren till Nato förstärks säkerheten betydligt i vår del av världen och Östersjön blir i praktiken ett innanhav för den militära försvarsalliansen. Det är så som säkerheten kan garanteras – genom samarbete med andra länder. Hotas ett Natoland slår det kollektiva försvaret till. Det är ett kraftfullt budskap till Ryssland och Kreml: Mucka inte med oss.
