Varje dunge, varje park, varje uns av öppen mark
måste vika för den plan, som förtätar innerstan.
Förbud mot nästan all trafik. Stan blir aldrig mer sig lik.
(Är det svårt att parkera, kör man ej till Halmstad mera.)
De som äger stans butiker förklarar, bönar, ber och skriker:
”Ingen kan nu komma till och handla! Är det så man vill?
Inga varor levereras, när inte bilar får parkeras.
Är det tänkt att man ska bära kilometervis, och svära?
Tid är pengar… Efter fem, har man alltid bråttom hem,
hämta barn och handla stort, stressa så att allt blir gjort.
Har man ärenden att göra kan det hela dan förstöra
om man inte kommer till, att parkera som man vill.
Man anser: Vi ska cykla, gå… ta bussen, men vill ej förstå
Det gäller tid, och ska man bära, måste man parkera nära.
Ingen tillåts åka med i busstrafik, man får besked…
när flera kassar måste fraktas. Något som måste beaktas.
Och en vinglig cykeltur, med mycket last, kan spåra ur…
Man vill begränsa CO2. Undrar hur man tänker då…
för trädens löv och markens grönska gör allt det jobb som man kan önska.
Gaser renas. Vi kan andas, när med syre luften blandas.
Skuggorna från trädens blad svalkar skönt vår fina stad.
Sunt förnuft och ren logik slår inte Mammons matematik:
Bygg högt, bygg stort för högsta hyra (tomterna i stan är dyra)
Låt varje plätt av gräs försvinna. Miljoner finns att vinna.
Staden dör. Det gör detsamma när stora vinster finns att kamma
Det är nog sant att detta stämmer. Det är här som skorna klämmer.
Parkeringsplats är dyrbar mark, liksom varje liten park
Man säger, vi vill bo centralt, men detta har vi inte valt.
Mammons lag är hård och kall. Människan finns ej i dess mall!
Christina G