Replik. Apropå insändaren ”Jag drömmer om att bli lärare – inte om att bli statens polis”, 20/9.
Jag instämmer i att det inte är en önskvärd situation att behöva ange en av sina elever, vårdtagare etcetera. Därför föreslog jag i min förra insändare (18/9) att man helt skulle återgå till de regler som fanns innan 2013.
Men du skriver att barnen/vårdtagaren etcetera som anges ska utvisas till krig, men så fungerar inte asylsystemet. Det finns skäl för att de personer som får avslag på sin asylansökan får just det. Migrationsverket sitter knappast med ett bingohjul och lottar ut uppehållstillstånd, utan går grundligt igenom de asylansökningar som skickas in.
Om en person får avslag på sin asylansökan råder det knappast krig i det landet som du skriver. Skulle det varit så, så hade den papperslöse fått asyl. Situationen i hemlandet kan måhända vara otryggare och/eller fattigare än i Sverige, men inte i den grad att asyl ansetts nödvändigt.
I vissa fall handlar det om Dublin-ärenden där personen inte ska utvisas till hemlandet, utan till annat europeiskt land där första registreringen av personen gjordes. Jag kan förstå din frustration över den tilltänkta angiverilagen, men att de papperslösa ska utvisas till krig och död är antagligen ett undantag.
John