”Någon jävla ordning ska det va i ett parti”, sa VPK:s partiledare CH Hermansson på partikongressen 1969 när partiets interna bråk nådde stormstyrka. Uttrycket passar som hand i handske på hur Laholmsmoderaternas fullmäktigegrupp agerat efter höstens val gällande partiets förstanamn på valsedeln, Roland Norrman.
Vårens medlemsomröstning skickade honom i topp på M:s kommunala valsedel, och i valet fick han nästan 100 fler personröster jämfört med andranamnet, Eric Semb. Resultatet nonchalerades emellertid av majoriteten i M:s fullmäktigegrupp. Norrman petades nyligen till förmån för Semb, som partiet nu lanserar som sin kandidat till posten som kommunstyrelsens ordförande.
Märkligt, kan man tycka, med tanke på hur partiet agerade efter 2014 års fullmäktigeval. Där kryssade sig Elisabet Babic förbi listans etta och tvåa och fick partiets och sedermera kommunfullmäktiges uppdrag att leda kommunstyrelsen.
Nu är partiets flera decennier långa praxis, om att den som får flest personröster också ska vara partiets förstanamn, ikullkastad. Ett närmast oanständigt svek mot partimedlemmar och väljare. Plötsligt tillämpas andra regler när utfallet inte passar.
Och vad väntar nu efter fullmäktigegruppens agerande? Ny era med tystnadskultur? Det fick vi nog av under den moderatstyrda mandatperioden 2015–2018. Artiklar och reportage i lokalpressen lyfte vid ett flertal tillfällen fram tvivelaktiga ageranden som möttes med tystnad, alternativt flummiga undanglidande svar.
Denna föga smickrande moderatperiod var Roland Norrman angelägen om att bryta. Han kontrade med transparens och öppenhet gentemot kommuninvånarna, exempelvis när stora entreprenadjobb utan upphandling uppdagades. Tveklöst ett ärligt öppet handlande som bör vara signum för alla politiker som fått väljarnas förtroende att leda Laholms kommun. Nu straffas Roland Norrman för sitt handlande av sin egen fullmäktigegrupp. Smaklöst och odemokratiskt.
Väljare i Laholms kommun