Det enda vi har att förvånas över är förvåningen själv. De senaste veckornas rubriker har kretsat kring islamofobiska och homofobiska yttranden från ledande sverigedemokrater och bortspolade vägar och banvallar. Förvånande?
Under 20 års tid har Richard Jomshof och Björn Söder uttryckt samma sak: ”Islam är en avskyvärd religion” och homosexualitet är att jämställa med ”pedofili och tidelag”. Vad som tillkommit är att Jomshof nu även uppmuntrar till att ”bränna fler koraner om det kan kränka muslimer”, och att Söder beskyller riksdagens talman Andreas Norlén (M) och statsminister Ulf Kristersson (M) för att ”främja pedofili” genom deras stöd för Pridefestivalen. Förvånande?
Det är inte uttalanden från vilka som helst. Jomshof och Söder tillhör SD:s partistyrelse och ingick i ”de fyras gäng” som för 20 år sedan ompaketerade SD:s ideologiska strategier. De säger naturligtvis inget som är oförenligt med partiets ideologi. Deras inställning var väl kända när Kristerssons regering premierade dem som ordförande i justitieutskottet och ordförande i svenska delegationen i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som bland annat arbetar för minoriteters rättigheter.
I flera decennier har forskarna förklarat vad som händer när jordens temperatur stiger och uppmanat att vidta åtgärder som skydd mot stigande vattenmassor, och framför allt: Stoppa användningen av fossila bränslen! Ändå får vi nu höra att ”vi var inte förberedda för den här typen av väder”. Vi blev alltså förvånade?
Hur många fler hatiska utsagor behöver vi höra från SD-företrädare innan vi slutar att bli förvånade, och slutligen inser vad SD är för parti och vilka värderingar de har?
Hur många fler forskningsrapporter kräver vi innan förvåningen upphör över att klimatet inte är som det alltid har varit?
Vad ska vi säga om de politiker som nu spelar förvånade över SD-uttalanden och bortsköljda vägar? Förlåt dem icke, ty de vet vad de gör!
Göran Lund