De flesta av HP:s läsare torde vara bekanta med historien om pojken som ropade varg. Den uttråkade herdepojken lurar byborna genom att ropa att vargen kommer. När vargen senare kommer på riktigt så lyssnar ingen, och historien slutar olyckligt för pojken och hans får. Sensmoralen är att man ska akta sig för att felaktigt måla upp en fara, för då finns risken att ingen tror på dig när faran senare är på riktigt.
Man kan önska att alla de socialdemokrater som före och efter valet ”ropat diktatur” hade tagit detta till sig. Under förra årets valrörelse var det en tydlig strategi från S att måla upp en bild av att ett regeringsskifte utgjorde ett reellt hot mot den svenska demokratin.
När denna insändare går i tryck har riksdagens sommaruppehåll just inletts, och det första arbetsåret efter valet är avslutat. Och vi kan konstatera att trots S-ropen har diktaturen ännu inte kommit. Domstolar, medier och oppositionspartier opererar under samma förutsättningar i dag som för ett år sedan. Detta verkar dock inte bekomma S, som fortsatt på samma spår och nu talar om att regeringen vill stoppa deras möjlighet att agera opposition. Varför? För att det ska genomföras en utredning om det lämpliga i att politiska partier får anordna lotterier.
Att Sveriges största parti eventuellt inte ska få ta del av det undantag från spelmonopolet som tillåter lokala fotbollsklubbar att sälja lotter i korvkiosken skulle utgöra ett hot mot demokratin är milt sagt orimligt. Även utan de tiotals miljoner som man drar in på dessa lotter, så får S i egenskap av största parti det största partistödet. De har ekonomiska resurser som de flesta andra partier bara kan drömma om. Att deras möjlighet att agera opposition skulle hotas är helt enkelt inte sant.
När S talar om att demokratin är hotad är det som de verkligen menar att den egna makten, och de egna pengarna och privilegierna är hotade. Och det är verkligen inte samma sak.
Erik Hellsborn (SD), riksdagsledamot