Replik. Apropå insändaren ”Brukare och personal är inte längre i fokus”, 16/12.
Från en uppgiven assistent till uppgivna assistenter, jag är helt enig med er. Kommunen har inte längre brukare och personal i fokus.
Jag tycker allt började när heltid som norm drog igång. De hette att ”nu kan vi lägga våra önskescheman” och brukarna skulle få det tryggt vid sjukdom av personal då personal från systergrupper skulle täcka.
Kommunen skulle erbjuda heltidstjänster. De uppmuntrade oss att arbeta heltid och tänka på att det gör gott för vår pension.
Önskescheman kan vi lägga men i slutändan är det verksamheten som styr hur schemat blir. Chefen ska godkänna det. Där kraschades våra önskningar.
Personal som skulle vara systergrupp till min grupp skolades in hos min brukare men efter ett tag såg man inte röken av dem. De hade fullt upp med att täcka på andra ställen där de också var inskolade. Brukaren drabbas. Här öppnar hen upp sig, välkomnar en person i sitt hem och så är det vad den får tillbaka.
Tidigare hade jag ett fyra veckors-schema som löpte på under hela året. Jag visste vilka dagar jag skulle jobba. I dag får jag mitt schema för fyra veckor framåt. Jag vet inte om ändringar gjorts förrän någon vecka innan fyra veckors-perioden börjar. Inte roligt att jobba under.
Personalmöten har gått från två timmar en gång i månaden till fem timmar var sjätte. Förr på mötena hade vi tid, och vi la fokus på hur vår brukare har det och vår trivsel på jobbet, arbetsmiljön. I dag går vi en laget runt och berättar hur det är hos vår brukare. Sen läggs fokus på scheman. Mötena fyller inte sin mening som tidigare.
Jag är inte anställd under hök-avtalet och drabbas inte av att hoppa runt som mina kollegor gör när de har resurspass, men jag hör hur de har det och jag vet folk som valt att säga upp sig för de inte längre trivs. De får fara från ställe till ställe. De kan vara på väg till sin huvudsakliga arbetsplats för att i sista minut få byta till ett annat ställe där de behövs mer. I detta drabbas brukarna. Folk kommer och går och de får möta nya ansikten och tryggheten som ska finnas där försvinner.
Ingen ska behöva ha de så här.
Jag mår inte bra av hur ni behandlar mina kollegor, brukare och mig.
Jag vädjar till kommunen: Gör om och gör rätt. Se era fina brukare och se er fina personal.
Visa oss respekten vi förtjänar, ge oss tryggheten vi behöver. Ge oss stöd. Lyssna och hör oss och brukarna. Gör vårt yrke personlig assistent intressant och attraktivt igen. Få oss att vilja stanna kvar. Se vad ni har innan ni mister mer fantastisk personal.
Ännu en uppgiven personlig assistent