När vi skall förändra skolan är det viktigt att börja i rätt ände, strukturella, styrande områden först.
Störst av alla är huvudmannaskapet som ändrades från statligt till kommunalt 1989–1991. Denna nya ordning innebar att staten sätter målen och bestämmer verksamheten, som skall vara nationellt likvärdig, detta uppdrag går till rektor.
Kommunerna får statsbidrag för att delvis finansiera verksamheten, resterande får man ta ur egen kassa. Det finns inte ens en teoretisk möjlighet att Bjurholms kommun med 2 400 invånare kan avsätta medel som motsvarar Stockholms kommun med sina 978 800 invånare. En, när det gäller resurstilldelning, likvärdig skola är en rättighet som skall gälla för alla barn i Sverige oavsett kommun de växer upp i.
Jag har varit i kontakt med Matz Nilsson, ordförande i Sveriges skolledarförbund, och han berättade att 300 000 skolledare och lärare är för ett statligt huvudmannaskap i skolan där man lämpligen börjar övergångsarbetet med finansieringen.
Vinster:
Den som sätter målen för verksamheten förser den med medel.
Ekonomisk likvärdighet i resursfördelningen.
Rektor en friare, tydligare ansvarsroll för resultat i skolan.
Tydligare koppling mellan mål och medel.
Tydligare ansvarsfördelning.
Professionella styr verksamheten och inte fritidspolitiker.
Rutger Herlin
Halmstads lokala parti