Alla former av miljötänkande är jättebra för planeten. Men det som faller under vår försörjning, som nästan fri sjukvård till exempel är svårt att ingripa mot, utan att det blir konsekvenser.
Det finns i världen stater med fullständigt samvetslösa regimer som mäter föroreningarna och är det någon som minskar utsläppen, genom lagstiftning, ser de en möjlighet att öka sina utan att det skadar dem själva.
Under torskkriget på 1990-talet intervjuades ett antal yrkesfiskare om vad de tyckte om kvotering – den siste i raden sa: Nej, när den siste torsken är uppdragen, då lägger jag av, inte förr!
Och så är med miljön också, inte förrän vi gasat ihjäl oss eller förstört planeten kanske dessa åtminstone kan gå med på att de hjälp till.
Den olagliga regnskogsskövlingen minskar dessutom planetens reningsmöjlighet för varje meter som försvinner. Girighet är ordet.
Skall positiv miljöpåverkan vara möjlig måste alla tre kategorier nationer vara med; Med vilje, på sin höjd delta och resten med tvång – annars är det meningslös penningförstöring att ens försöka.
Leif Ekelund, sociolog