Slutreplik. Svar till ”Undrande medmänniska” i HP 4/9 ”Har ni tänkt på konsekvenserna?”.
Först. Tillit till myndigheter är helt bärande för det svenska samhället. De negativa konsekvenserna för ett land där människor och myndigheter misstänker, anger och misstror varandra är omöjliga att överblicka, både på ett övergripande samhällsekonomiskt och ett personligt, mänskligt plan.
Skola, vård och omsorg bygger till 100 procent på tillit och förtroende. Att tvinga medarbetare att rapportera sina kunder, elever eller klienter är på allvar ett första steg mot ett kontrollsamhälle där ingen går säker eller känner sig lugn. Den som behöver vård eller ett barn som ska gå i skolan håller sig undan och skuggsamhället blir i stället större. Och, har vi väl tagit steget mot ett kontrollsamhälle kan vi bara spekulera i vad som ska rapporteras in i nästa steg, politiska åsikter, sexuell läggning eller vad?
Det är alltid viktigt att kunna ha flera tankar i huvudet. Det finns, i vårt land, myndigheter som ska hålla ordning och säkerställa att fattade beslut ska genomföras. Det är viktigt att vi har en fungerande struktur för detta. Men att bygga ett system där vi kräver av andra yrkesgrupper såsom lärare, barnmorskor eller socialarbetare att de ska bortse från de yrkesetiska regler som omgärdar deras respektive yrke, blunda för barnkonvention eller gällande svensk lagstiftning för vård och omsorg – är ett rejält övertramp och helt fel väg att gå.
Den praktiska frågan kring kompetensförsörjning är också uppenbart i fara: svårigheten med att såväl behålla som rekrytera nya lärare, sjuksköterskor eller socialarbetare är överhängande, vem vill ha som sin arbetsuppgift att skapa rädsla och oro?
Vi ser redan i dag att lärarens och omsorgs- och vårdpersonalens arbetsuppgifter snarare behöver renodlas. En lärare ska utbilda, läkare och sjuksköterskor ska vårda och socialtjänsten ska värna sin klient genom stöd och ge råd.
Avslutningsvis kan vi konstatera att du raljerar om godhet. På inget sätt handlar människans absoluta rättigheter om godhet. De mänskliga rättigheterna gäller för alla, oavsett land, kultur eller sammanhang.
Annica Elveroth (L)
Niclas Bexelius (L)