Ett meningsfullt arbete, dit man går med glädje och där man hjälper andra människor, ett arbete som verkligen betyder något. Men nu börjar all form av ork och lust i kroppen försvinna. Personal som lever med förtvivlan, irritation och ångest.
Personalen blir överkörd är nog det bästa ordet man kan komma på just nu.
Med dessa så kallade ”hälsosamma scheman” skulle personalen få vara med och påverka sitt schema men det fungerar inte så, nu kan inte personal planera sitt egna privatliv längre. Personalen får ett schema två veckor innan det börjar gälla och då gäller det fyra veckor framåt.
Det finns inget man kan planera längre än så, jo man blir tvungen att ta ut semester om man så bara vill planera för en kväll med vänner som man kanske annars hade planerat en ledig dag – men nu vet man inte när man jobbar eller är ledig längre, enbart de fyra veckorna.
Var är det hälsosamma med dessa så kallade hållbara scheman som det så fint heter? Är det hälsosamt att inte kunna planera och påverka sitt liv mer än fyra veckor åt gången? Att jobba varannan vecka dag/kväll, där man knappt träffar sina barn den veckan man jobbar kväll. Att jobba tre-fyra nätter, ledig en natt för att sen jobba tre nätter till.
Att bli skickad runt på sina resurspass på andra ställen i kommunen där man inte känner en enda kund. ”Kund i fokus” hette det, men kunden är inte i fokus längre.
En stor del av personalen går till jobbet med ångest, gråter under arbetstid, går hem gråtandes eller sitter hemma och gråter. Att en stor del av personalen ändå väljer att stanna kvar i vården är på grund av det meningsfulla arbetet man utför. Man hjälper människor – men vem hjälper personalen när de behöver det?
Många har slutat på grund av så kallade hållbara scheman. Många försvinner till nya jobb och en del väljer att studera till annat yrke. Hur ska det sluta för äldrevården? Hur mycket ska personalen som jobbar inom vården stå ut med?
Nu är det dags för Halmstads kommun, hemvårdsförvaltningen och politikerna att stanna upp och lyssna på oss som faktiskt jobbar på golvet och låter oss vara med att bestämma!
En trött undersköterska