Replik. Apropå insändaren ”Vi måste göra det som är rätt i världen”, 4/11.
Att fotbolls-VM aldrig borde getts till Qatar är vi alla överens om, och precis som du skriver så ligger det troligtvis tyvärr mutor bakom valet. Så varför ska vi då bänka oss i sofforna i vinter och följa VM i år, när dessutom Sverige inte är med? För alla oss fotbollsälskare så kan vi vara överens om att mästerskap generellt är heligt och ett världsmästerskap i synnerhet. Och även om det tar emot så kan man faktiskt njuta av matcherna även i år. Hur kan man säga så? Bryr jag mig inte om migrantarbetarna? I allra högsta grad, men vi hade inte diskuterat dessa 6500 dödsfall överhuvudtaget om det inte skulle spelats ett mästerskap där i slutet av månaden.
Vi ska även komma ihåg att vi (Sveriges landslag) tidigare har tävlat i länder som vi inte delar värderingar med. Exempelvis olympiska spel i Kina, träningsläger i Qatar, diverse mästerskap i Ryssland, listan kan göras lång. Om vi håller oss till fotbollslandslaget och världsmästerskap, så åkte Sverige 1978 till Argentina, ett mästerskap som många ser som ett stort PR-projekt för juntan i deras önskan om att legitimera sig i världssamfundet, den gången gick det inte särskilt bra när vi slutade sist i gruppen utan att vinna en enda match.
Däremot gick det bättre förra gången det spelades VM, 2018 i Ryssland och vi alla firade våra hjältar, trots att mästerskapet gick i ett land vars värderingar vi inte delar. Och medan vi diskuterar detta i HP:s insändarfält så ser våra EU-ledare över möjligheten att köpa in gas från just Qatar, Sverige har öppnat ambassad för att främja våra handel med Qatar.
Vi kan alltså värma våra europeiska hus med deras gas, men inte titta när världens bästa spelare spelar fotboll i landet? Den som inte vill titta respekterar jag, däremot så hjälper en bojkott inte arbetarna, SVT och TV4 har redan köpt in rättigheterna och vinsten (skadan) är redan gjord för Qatar. Låt oss njuta av världens bästa fotboll och sporten samtidigt som vi har två tankar i huvudet och kritiserar det som bör kritiseras.
Emil Lindman