Det är tämligen arrogant av mänskligheten att tro sig ha kontroll över naturen. Vi har påverkat klimatet och det kan ingen blunda för.
Däremot är den egentliga frågan om vi kan påverka klimatet i den motsatta riktningen genom att göra mindre av det vi redan gör. Hur många år har vi inte haft möten som skapat lagar, avtal och regelverk för att minska utsläppen? Effekten har skrämmande nog har uteblivit.
Jag anser att klimatfrågan – och de andra ödesfrågorna – kräver fler hjärnor som kan tänka i fler arbetstimmar. Hjärnor som i slutskedet kan redovisa de bästa alternativen samt metoderna för vilken väg vi ska välja framåt.
Nu tänker ni säkerligen, “Gökhan, det tar väl 20 år innan vi har en fullutbildad forskare” – ja, ni tänker rätt men här kommer den galna professor-biten som inte är så galen egentligen.
Artificiell intelligens är ett självlärande datorprogram, likt ett barn som är nyfiket. Du fyller in olika variabler som datorn förhåller sig till, likt spelregler. Sedan får datorn experimentera och lära sig i en fiktiv värld (simulation) som den själv skapat. Endast genom artificiell intelligens har vi möjlighet till att skapa nya självlärande hjärnor som inte kräver 20 år i utbildning.
Vi har möjligheten att spela ut hundratusentals miljoner scenarion som inte begränsar sig till tid och rum. För artificiell intelligens opererar inte inom tidens lagar och regler. Den kan i sina simulationer hoppa genom tid och rum – som den själv skapat – i olika fiktiva scenarion som inte påverkar den fysiska världen.
Det största sveket mot samhället är när man inte utnyttjar den här möjligheten till sin fulla kapacitet. För det här berör inte endast klimatet. Föreställ dig medicinforskningen, föreställ dig alla uppfinningar eller metoder som vi går miste om i vår arrogans. Det är på tiden att vi lämnar den gamla världen och dess metoder för att ta ett ordentligt steg in i framtiden.
Gökhan Doramar (V)