Bottentrålning är en fiskemetod som kan jämföras med storskaligt kalhygge. Som om vi skulle hugga ner all skog, allt som växer, för att maximera uttaget av vilt.
Grunda hav som Kattegatt är speciellt viktiga att skydda då dessa normalt är mycket produktiva och viktiga för vår miljö. Utöver att fisket havererar övergår havet från att vara en koldioxidsänka till att bli en koldioxidgiva, vilket har fått alldeles för lite uppmärksamhet i debatten och forskningen. Situationen i Kattegatt i dag kan bäst beskrivas som ett kollapsat ekosystemet.
50–60 procent av bottnarna i Kattegatt blir bottentrålade varje år och då har beräkningen av ytan bara tagit hänsyn till trålens bredd. Det direkta fysiska trålspåret kan vara 10–50 meter brett, men den mekaniska påverkan sprider sig ofta ytterligare 10–20 meter utanför spåret på båda sidor. Detta betyder att den totala mekaniska påverkade ytan är betydligt större än själva trålens bredd. Uppvirvlat material kan färdas långa sträckor och potentiellt störa organismer långt från trålområdet. Det uppskattas att den totala påverkan från bottentrålning kan vara två till tre gånger större än den yta som trålen faktiskt kontaktar.
Då i stort sett all den trålning som pågår i Kattegatt avser trålning av havskräfta är påverkan av bottnen speciellt stor då trålen är inställd för att gå djupt i sedimenten för att gräva upp havskräftan. Mängden sediment som dras upp får förödande effekt på ekosystemet. Utöver rent mekanisk påverkan då bottnarna rivs upp och de bottenlevande organismerna dödas sprider sedimenten sig i vattnet och hindrar ljuset att tränga ner i vattnet. Ljuset, förutsättningen för fotosyntesen som är förutsättningen för allt levande bromsas. Nedfallande sediment dödar resten av det liv som finns kvar. Den samlade effekten innebär att ekosystemen kollapsar. Inte minst havens förmåga att absorbera koldioxid omöjliggörs och haven förvandlas till en koldioxidgiva.
Fångstvärdet, i första handelsledet, av all yrkesmässigt landad fisk i Sverige uppgick till drygt 1 027 miljoner kronor 2023. Det kan jämföras med Havs- och vattenmyndighetens budget 2024 som uppgick till cirka 2 000 miljoner för att övervaka fisket och fritidsfisket som beräknas omsätta 6 000 miljoner. Hur kan en så obetydlig näring få så stor inverkan på vårt klimat och vår livsmiljö?
Förvaltningen av våra hav måste övergå till en mer ekosystembaserad förvaltning som tar hänsyn till hela ekosystemets hälsa och inte minst dess roll i klimatreglering snarare än enbart se till beståndsstorleken av enskilda fiskarter. Det krävs omedelbara åtgärder och den enklaste åtgärden är att tills vidare kraftigt begränsa fisket. Sannolikt skulle Kattegatt tåla burfiske efter kräfta och krabba. Vissa pelagiskt levande arter som makrill och sill skulle gissningsvis tåla att krokfiskas. Men därutöver ett fiskestopp tills Kattegatt har återhämtat sig.
Karl-Otto Strömberg
