Inte särskilt oväntat har ännu en sverigedemokrat klivit fram som klimatförnekare. Enligt en studie, Climate Change Denial among Radical Right-Wing Supporters, från forskare på Institutet för framtidsstudier och Stockholms universitet är klimatförnekelse mer vanligt förekommande på den politiska högerkanten. Allra vanligast inom radikal- och extremhögern.
Denna gång är det Peter Berndtson (SD) från vårt mysiga lilla Laholm som tar klivet ut ur klimatförnekarnas annars ljusskygga tillvaro.
Men man får gärna tro. Det är egentligen rätt gulligt, lite som tro att jorden är platt. Eller på tomten. Det är inte konstigt att klimatförnekelse förekommer trots alla vetenskapliga bevis. För klimatkrisen blottar en brutal verklighet som kryper under skinnet på oss. Då är det skönt att tänka på annat, kan man inte det börjar man kanske förneka.
Och vill man hellre tro att ”allt är invandrarnas fel” och att Sveriges television bara ljuger blir klimatkrisen nog extra svår att klämma in i den egna världsbilden.
Sen kan jag ändå tycka att det finns en ärlighet i att träda fram som klimatförnekare, till skillnad från politiker som säger sig veta att klimatkrisen är ett reellt hot, men ändå inte agerar på ett sätt som motsvarar krisens omfattning. För då har dom nog inte heller förstått.
Men vem tycker om att bli ifrågasatt? Och klimatfrågan ifrågasätter det mesta vi gör. Plötsligt blir det fel att tanka bilen, fel att flyga på semester, fel att köpa nya kläder, fel att äta kött. Då går man lätt i försvarsposition i stället för att resa klimatsmart, äta mindre kött och konsumera mindre.
Förneka klimatkrisen gör man enklast med hjälp av att vara lite arg och sammanbiten.
Agerar gör man av kärlek.
Det är en mänskligt att känna obehag när man får sin världsbild ifrågasatt. Och man får lov att tro. Men kan man inte skilja på tro och vetenskap ska man inte ägna sig åt politik.
Palle Nielsen, Knäred
LÄS MER:Kommunrådet Peter Berndtson (SD) tror inte på klimatkris