Runt om i landet planeras det nu för stora solcellsanläggningar på åkermark, och Halland är inget undantag. För markägare är detta lockande eftersom inkomsterna från arrendet är flera gånger högre än vad jordbruket kan ge. Ur ett samhällsperspektiv är det däremot mycket tveksamt att exploatera produktiv åkermark, därtill av flera skäl.
I Hallandsposten uttryckte agronomen Christel Cederberg det träffande när hon sa att vi kan lägga solceller på tak men inte odla mat där. I andra sammanhang har det påpekats att Sveriges självförsörjningsgrad är för låg när det gäller mat. Att då minska den odlingsbara arealen genom jättelika solcellsanläggningar är helt enkelt feltänkt. Andra invändningar mot dessa anläggningar gäller bland annat människors livskvalitet på landsbygden och en fortsatt utarmning av djur- och växtliv.
Om åkermark ska tas ur produktion, ska det göras för att återställa natur och biologisk mångfald. Så sent som för någon månad sedan beslöt EU att 20 procent av både jordbruksmarken och skogsmarken ska restaureras till natur, detta för att minska risken för en förvärrad biologisk kris. FN har slagit fast att hoten mot planetens biologiska mångfald är ett lika allvarligt problem för mänskligheten som klimatförändringarna. Därför måste det tas krafttag för att vända den negativa utvecklingen. Här i Sverige är vi på stadig kurs mot ett fattigare djur- och växtliv. Ju fler åkrar som exploateras för solceller, desto mindre blir det kvarvarande utrymmet för att återskapa en rikare natur.
Att återställa natur i jordbrukslandskapet behöver dessutom inte innebära att produktionen av grödor minskar mer än högst marginellt. Inga stora sammanhängande arealer tas ur drift, vilket är fallet med solcellsanläggningarna. Mycket skulle vara vunnet genom att återskapa alla de randzoner som tagits bort eller kraftigt begränsats under senare årtionden. Det skulle ge mer liv, inte mindre, i jordbrukslandskapet.
Anders Wirdheim
Ordförande Halmstads Ornitologiska Förening