Två utav mina tio flyktingar jag följt har fått nu avslag på avslag under nu åtta-nio år. Dom kom hit som 14-15 åringar, är skötsamma, vill inget hellre än att få ett jobb, skriver ”KISAK”.
Två utav mina tio flyktingar jag följt har fått nu avslag på avslag under nu åtta-nio år. Dom kom hit som 14-15 åringar, är skötsamma, vill inget hellre än att få ett jobb, skriver ”KISAK”. Bild: Marcus Ericsson/TT

Efter alla år och slit gav de upp och lämnade Sverige

Nu, vid 23 års ålder och efter all vånda och slit, konstaterade dom ”Sverige vill inte veta av oss”.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren.

ANNONS
|

Efter ett långt arbetsliv kände jag att, kanske det finns något mer att bidra med för medmänniskor som inte varit så lyckligt lottade som mig,

Ok, 2014 som nybakad pensionär tog jag mig an ett antal ensamkommande flyktingar. God man för ett flertal, familjehem för ett antal (mycket trevligt och berikande).

Möten och möten, samtal och samtal med Migrationsverket, den mest tungrodda organisation som någonsin skapats i vårt land. ”Hur kan du säga så?”, säger någon. Jo, kanske efter tio års erfarenhet.

Nu till min poäng.

Kriminella flyktingar får stanna i Sverige!?

Radikala Imamer får stanna i Sverige!?

Invandrar-våldsmän får stanna i Sverige!?

ANNONS

Två utav mina tio flyktingar jag följt har fått nu avslag på avslag under nu åtta-nio år. Dom kom hit som 14-15 åringar, är skötsamma, vill inget hellre än att få ett jobb,

Ledsamt, efter att ”stöttat” dom i åtta-nio år, gav dom upp för veckor sedan.

Nu, vid 23 års ålder och efter all vånda och slit, konstaterade dom ”Sverige vill inte veta av oss”

Dom gav sig iväg till Frankrike för att om möjligt få ett bättre välkomnade där. (Efter åtta-nio år här och talar flytande svenska).

Bedrövad,

KISAK

ANNONS