Allt hänger ihop. Gängbråken är ju ett krig om vem som har den lönsamma narkotikamarknaden i sin hand.
Marknadens storlek beror på mängden personer som är alkoholkonsumenter, partyknarkare, veckoknarkare och de som varit något av nu nämnda grupper och nu är fast i ett beroende som är mycket dyrt och svårhanterat.
Den sista gruppen betraktas egentligen som sjuka och utgör med personer från de andra nämnda grupperna cirka var tredje patient i vården. En del av dessa använda pengar skulle väl gärna flyttas till anställda i vården?
Kontroller på avloppsvatten visar hur bruket av narkotika varierar under veckan.
Missbruket har sin start i bruk av narkotika. Nästan lika vanligt är bruk av alkohol i olika mängder före ingången till narkotika.
Såväl alkohol som narkotika orsakar olika allvarliga personlighetsförändringar och påverkar omdömet, vilket gjort vanliga människor till individer som orsakar andra personers död i bråk, trafiken eller för sig själva.
Under en varierande lång tid i början med alkohol eller droger, då bildar ämnet dopamin minnesupplevelser i hjärnan som blir drivkraft till att upprepa festandet. Snart behövs större dos för att uppleva den eftersökta känslan. Då är en farlig gräns passerad eftersom ett beroende har uppstått. Det kostar då också mer pengar och marknaden har ökat ...
Om respekten för alkohol i stället ökade, så användning bara blev med månaders mellanrum, eller ännu mindre, skulle den nämnda marknaden bli ett minimum. Om respekt för problemen fortplantas till unga att inte prova i ungdomsår, så skulle oväntade problem för dessa bli betydligt mindre.
Det vore bra om dessa nu nämnda tankar fick genomslag innan en okontrollerad värld med stöld, våld och svårkontrollerade grupper får styra fler delar av vårt samhälle. Genom att inte bli ”kund” i branschen kan vi bidra.
Färre utbud av berusningsmedel är en gångbar väg i samhället. Den tänkta gårdsförsäljningen av alkohol är inte en bra ny väg.
En grupp MHF:are.