Slutreplik. Apropå insändaren ”Vi människor smutsar ner betydligt mer än fåglarna”, 2/6.
Innehållet i insändaren ”Vi människor smutsar ner betydligt mer än fåglarna” är inget nytt. Att ekologi, biologi, flora och fauna hänger samman i känsliga evolutionskedjor som störs av skadliga intrång, oftast utförda av människa kan ge förödande konsekvenser vet vi. Det är basal kunskap.
När populationer därav kommer i obalans kan vi inte alltid lojt acceptera och stå oengagerade. Det gynnar inte någon eller något oavsett art, vare sig det gäller däggdjur, insekter, fåglar, fiskar, invasiva växter eller vad som. Då måste människan ingripa och i görligaste mån återställa.
”Måsproblemet” i city är således en naturlig följd av bland annat människans exploatering (tjatigt att upprepa). Frågan är om det skall åtgärdas eller ej?!
Politikerna har nu efter flera års ”måsproblem” uppmärksammat folks önskningar i frågan och budgeterat för åtgärd.
Vi måste ta en funderare över vem city är till för, mås eller människa? Ett samspel dem emellan är inte enkelt att få till.
Just att människan kan tänka gör henne till den hon är. Vad som däremot är synd, är att hon ibland tänker i fel banor, fattar felaktiga beslut och så vidare. Men tänka kan hon!
Om dessa tankar skrev jag i min förra insändare, så vad vill insändaren den 2/6 replikera om?
Citatet ur den insändaren ”att försöka utrota för oss obekväma arter” har jag varken skrivit eller antytt och citatet kan inte ur någon aspekt härledas till mej. Däremot vidhåller jag att det är en angenäm upplevelse att ta en kaffe eller en bit mat utomhus utan att riskera måsanfall.
Tack för mej i denna fråga.
Å-sikten