Omistliga natur- och skönhetsvärden samt livsnödvändig åkermark raseras i ett slag, på grund av tillfälliga politiska majoriteter som inte tar någon annan hänsyn än att expediera bolagens beställningar och driva igenom deras egenintressen under skendemokratisk täckmantel av "medborgardialog".
Den storhetsvansinniga betongpolitik de för med forcerad expansion till varje pris som ledstjärna är bakåtsträvande och miljöförstörande. Det är samma gamla 1960-talsanda som råder, en förfelad, föråldrad och destruktiv utvecklingsoptimism som bekymmerslöst våldför sig på Halmstad med omnejd med ohållbar belastning, skövling och oåterkallelig hårdgörning av naturen genom urskillningslös byggnation av åkermark och grönområden, vilket leder till ohejdbara luft- och vattenföroreningar, avloppsvatten i havet, massivt ökad bilism och buller samt en minskad motståndskraft mot framtida lågkonjunkturer och fastighetsbubblor.
Det mest basala i livet försummas: Rent vatten och ren luft, natur med bibehållen biologisk mångfald, närodlad mat och tryggad, inhemsk livsmedelsförsörjning, frihet från ljud- och ljusföroreningar i bostadsområden, till förmån för en toppstyrd illusion. Klimatmedvetandet, vart tog det vägen?
Det handlar alltså om ett ekonomiskt vansinne, raka motsatsen till vad som förespeglas med andra ord. Inte minst i ljuset av återkommande perioder av torka och slagregn i landskapet samt coronavirusets härjningar ter den sig direkt verklighetsfrämmande, ett giftigt luftslott som tornar upp sig vid horisonten. Det är djupt sorgligt att bevittna och de ansvariga behöver komma ner på jorden och återfå verklighetsförankring.
Upprörd