Det finns i dag tillräcklig forskning för att kunna konstatera att höga nivåer av toxisk kommunikation leder till självcensur och ökad intolerans. Det vill säga att ju jäkligare vi beter oss mot varandra i det offentliga samtalet, i traditionell media eller på sociala medier, desto större är risken att sansade röster tystnar. I förlängningen leder glåporden i det offentliga samtalet till förändrade åsikter i samhället.
Föga förvånande visar forskningen att åsiktsförskjutningarna som uppstår som ett resultat av toxisk kommunikation ofta går i riktning mot ökad intolerans. Konkret handlar det bland annat om att vi blir mindre benägna att se positivt på andra kulturer, acceptansen för olika sexuella läggningar minskar och vi tenderar i högre utsträckning att vara skeptiska mot strävanden efter jämställdhet och solidaritet.
I ökande utsträckning ser vi på tillvaron som svart eller vit och vi tenderar i olika frågor att endera vara för eller emot. Utrymmet för nyanser krymper. De här sambanden nyttjas i dag frekvent av aktörer med kunskap om populismens logik, för att nå kommersiella eller politiska mål. Inte bara i Sverige, utan runt om i världen. Det förefaller troligt att nätet och de förändrade förutsättningarna för kommunikation och media som har följt på digitaliseringen har bidragit till den här utvecklingen. Det är också rimligt att anta att den otydlighet som råder avseende hur vi ska tolka och förhålla oss till gemensamma lagar och normer spelar in. Rätten är inte optimerad för att hantera den problematik som nu växer fram i kölvattnet på det digitala samhällets frammarsch.
I takt med att problemen blir tydligare identifieras och problematiseras också konsekvenser för demokratin. TCO publicerade nyligen rapporten Hatad och hotad i demokratins tjänst, med undertiteln: så kan våld och trakasserier mot tjänstemän påverka demokratin. I den framkommer det att nästan var femte av TCO-förbundens medlemmar har utsatts för hat, hot eller våld från tredje person de senaste fem åren. Samma rapport visar att nio av tio medlemmar anser att hot och trakasserier som riktas mot tjänstemän i samband med arbetet är ett hot mot demokratin.
I samband med rapporten efterlyser TCO samlade krafttag, bland annat i form av lagstiftningsåtgärder såsom en översyn av exempelvis arbetsmiljölagstiftning, diskrimineringslagstiftning och straffrättslig lagstiftning. För att kunna värna den demokratiska rättsstaten behöver för givet tagna rättsliga sanningar ses över och anpassas efter den nya verklighetens villkor. Samtidigt måste vi våga och orka att lyfta frågor om ansvar och moral. Vi måste våga säga ifrån när etiska gränser överskrids.
I forskning som jag själv och mina kollegor i Lund och Halmstad bedriver har vi undersökt situationen vad gäller journalister och lokalpolitiker. Två stora grupper som onekligen har en avgörande betydelse för demokratin. Resultatet är nedslående. 2021 genomförde jag tillsammans med doktoranden Oscar Björkenfeldt en enkätstudie i samarbete med journalistförbundet, som besvarades av drygt 3 000 journalister.
Den visade att var femte journalist har upplevt hot och hat på sådana nivåer att deras hälsa har påverkats negativt. 80 procent av de som upplevt en försämrad hälsa menar att de anpassar sin rapportering för att undvika trakasserier. Ämnena som journalisterna pekar ut som särskilt känsliga handlar framför allt om migration, kriminalitet, diskriminering och jämställdhetsfrågor.
I samma studie undersökte vi också journalisternas förtroende för rättssystemet. Drygt 50 procent av journalisterna tror att rättsväsendet har en mycket dålig eller ganska dålig förmåga på området. Däremot sätter journalister större tilltro till sina arbetsgivare och 60 procent av journalisterna tror att arbetsgivarna inom media har en mycket bra eller ganska bra förmåga att ta tillvara deras intressen när de utsätts för trakasserier.
I en uppföljande studie intervjuade vi fjorton chefredaktörer, chefer och utgivare i lokal och nationell media. Det framkom då att mycket av det arbete som läggs ner på att hantera hot och hat inom mediebranschen fokuseras på att upprätthålla säkerhet och att agera på trakasserier av rent brottslig karaktär. De uttryckte en medvetenhet om att mer kan göras när det gäller att upprätthålla en trygg arbetsmiljö.
I en just nu pågående studie på uppdrag av SKR undersöker Halmstadforskarna Mikael Thelin och Ulf Petäjä genom enkät och djupintervjuer hur upplevda trakasserier påverkat personer som kandiderade i kommunalvalen i Sverige förra året. Rapporten som kommer att publiceras senare i höst pekar på en liknande problematisk situation. Politiker som kandiderade i valet 2022 upplevde trakasserier på nivåer som påverkade deras möjligheter att fritt kunna delta i det offentliga samtalet och uttrycka sina åsikter. Det är uppenbart att rättsväsendet brottas med uppgiften att erbjuda tillräckligt skydd för våra fria val.
På område efter område visar det sig att det allt tuffare samtalsklimatet äter sig in och stör våra demokratiska fundament. Detta gäller för allmänheten generellt och för olika aktörer vars insatser är helt avgörande för demokratin. Mitt eget yrke är inte undantaget. Allt oftare uttrycker mina forskarkollegor att de drar sig för att agera experter i offentliga intervjusituationer eller att bidra till samhällsdebatten. Journalister upplever trakasserier av en sådan art att deras hälsa påverkas negativt.
Människor som engagerar sig i lokalpolitiken överväger att lämna sina uppdrag på grund av hot och hat. För att vi ska klara av att vända den här utvecklingen krävs det nytänkande vad gäller lagar och regler. Det kräver också att vi som medborgare och aktörer i demokratin tar ställning och markerar att det goda samtalet är värt att försvara.
