Klimatförändringar och övergödning är två av de största miljöutmaningarna vi står inför idag. Dessa problem är inte enbart fristående utan förstärker också varandra på sätt som kan få allvarliga konsekvenser för våra ekosystem och för samhället i stort.
Våtmarkers förmåga att rena vatten och motverka övergödning framträder därför som en potentiell livlina i kampen för att bevara vår planet och dess resurser. Men hur påverkas denna förmåga av att klimatet förändras? Detta har vi undersökt i ett forskningsprojekt vid Högskolan i Halmstad.
Vårt moderna jordbruk är beroende av gödsel för att öka grödornas tillväxt och maximera produktionen. I sig är ett effektivt jordbruk positivt, men på baksidan av detta följer tyvärr en överanvändning av kvävebaserade gödningsmedel, vilken leder till att överskott av kväve läcker ut i våra vattendrag när det regnar. När kvävet når vattenmiljöer som sjöar, floder och hav, blir de övergödda och en kedjereaktion av problem utlöses. Bland annat främjas tillväxten av alger, vilket i sin tur kan leda till giftiga algblomningar och syrebrist i vattnet. Detta kan ha förödande effekter både på vattenlivet och för människors välbefinnande.
Våtmarker är inte bara vackra naturområden, de bidrar också till bättre vattenkvalitet genom att fungera som naturens eget reningsverk. I dessa miljöer finns mikroorganismer som hjälper till att ta bort kväve från vattnet. I stället för att nå havet, där det kan orsaka övergödning, släpps då kvävet ut i luften där det inte gör någon skada. Hur mycket kväve som tas bort från vattnet beror på flera olika faktorer, såsom vilka växter som lever i våtmarken, var våtmarken är belägen och hur den ser ut. Mikroorganismerna är mest aktiva när det är varmt, så det är oftast på sommaren som mest kväve tas bort.
Klimatet förändras och detta syns tydligt i våra svenska årstider där somrarna blir allt torrare medan vintrarna blir blötare. Dessa förändringar i nederbörd medför även ökade variationer i vattenflöden för våtmarker, vilket kan vara ett problem för deras förmåga att hantera kväveöverskottet. Under torra somrar, när våtmarker normalt sett har störst kapacitet att ta bort kväve, kan det hända att varken vatten eller kväve når dessa områden.
I stället kan de få ta emot stora mängder kväverikt vatten under de kalla månaderna. Eftersom kväve mindre effektivt tas bort när det är kallt, kan detta leda till att en betydande del av kvävet släpps ut i omgivande vattenmiljöer. För att fullt ut förstå hur klimatförändringar kommer att påverka våtmarkernas roll som kvävefällor är forskning inom ämnet nödvändig.
Ett exempel på sådan forskning kommer från Högskolan i Halmstad, där vi har studerat ett antal våtmarker i södra Sverige under både normala och ovanligt torra år. De torra åren har i studien representerat ett framtida svenskt klimat med återkommande sommartorka. Jämförelsen av våtmarkernas funktion under dessa olika klimatförhållanden har gett värdefulla insikter i hur fortsatt skydd mot övergödning kan säkerställas i en föränderlig värld.
Studiens resultat visar på att våtmarker har en imponerande förmåga att anpassa sig till förändrade klimatförhållanden. Även under år med riktigt torra somrar, då inget vatten nådde våtmarkerna och därmed inget kväve togs bort under flera månader, förblev den totala mängden kväve som stoppades från att nå havet under året densamma. Förklaringen ligger i att vi kunde se hur våtmarkerna under vintern efter en torr sommar tog bort mer kväve än förväntat. Denna observation antyder att mikroorganismerna i våtmarker kan gynnas av stillastående vatten under sommarmånaderna. Detta är en lovande indikation på fortsatt våtmarksfunktion även i framtiden.
För att få våtmarker att verkligen göra jobbet krävs rätt plats och rätt design. De bör ligga nedströms från gödslade fält för att fånga upp så mycket kväve som möjligt, ha långsmal form och vara grunda nog så att vass och andra växter trivs. Om man lyckas med det kan våtmarkerna fortsatt effektivt förhindra att kväve når våra vattendrag, även när somrarna blir torrare.
Våtmarker utgör en oumbärlig del av vår natur och spelar en viktig roll för att skydda våra vattenmiljöer från övergödning. Trots de utmaningar som klimatförändringar medför är våtmarker robusta och flexibla ekosystem som har potential att fortsätta att fungera som effektiva kvävefällor även i en föränderlig värld.
Genom fortsatta investeringar i nyskapandet och återställandet av våtmarker kan vi alltså bidra till en mer hållbar framtid för vår planet och dess invånare.
Josefin Nilsson
doktor i biologi med inriktning mot limnologi vid Högskolan i Halmstad