Replik på Mikael Petrovic Wågmarks och Erik Sparreviks genmäle på artikeln i HP ”Krafttag ål - ett greenwashingprojekt”
Krafttag åls företrädare ondgör sig över att Lagans Vänner publicerat det resultat som de själva presenterat för oss. Att endast 1527 ålar perioden år 2022 till den 1/9 2023 som från Lagans samlade vattensystem fått möjlighet till lekvandring är självklart en pinsamhet som man inte vill kännas vid.
I stället vill Krafttag åls företrädare att vi räknar alla ålar i Sverige som räddats av projektet sedan starten 2011. Man kommer då fram till siffran 170 000 ålar vilket innebär att färre än 15 000 ålar per år i hela Sverige beretts möjlighet till lekvandring genom projektet.
Att installera en slaktmaskin i ett vattendrag för att sedan beskriva som ett krafttag att man räddar några ålar från slakt genom att fiska upp dem är att underskatta människors intelligens. Att ha offrat 4 miljoner ålyngel i projektet förbättrar inre saken.
Enligt Danmarks mest ansedda fiskebiolog Kim Aarestrup, professor på DTU i Köpenhamns så producerades drygt 33 miljoner lekmogna ålar per år i svenska vatten före kraftverksepoken.
Resultatet att ”rädda” mindre än en halv promilles ålproduktion för hela Sverige blir därmed inte mindre pinsamt än Lagans delresultat.
Projektet har parasiterat på andra länders ålyngel. Bara det är en skam för Sverige och projektet.
Av Krafttag åls fyra uppräknade åtgärder så är det endast åtgärden ”Inrättande av fiskväg förbi kraftverket” som skulle kunna vara effektiv.
Detta förutsätter att den genomförs, vilket inte gjorts i Lagan trots att det i dom redan 1932 fastställdes att ”lagenliga galler” skulle installeras om det visade sig att ålen dör i turbinerna.
Skonsam drift vid Lagans kraftverk vid lekutvandring förkommer inte heller.
Ålens naturliga instinkt är att vandra upp i sötvatten. Speciellt utpräglat är detta för honålar.
Att dagtid, då ålen är känslig för predatorer, släppa ut ålyngel i havet och göra show av det hjälper inte till det minsta för att producera lekmogna honålar. Sannolikt är detta orsaken till att det internationella havsforskningsrådet ICES dömt ut denna åtgärd.
Havs- och Vattenmyndigheten har ännu inte bestämt sig om man skall gå följa ICES rekommendation och det är detta som Kraftag åls företrädare klamrar sig fast vid.
ICES har 2023 gått ännu längre och rekommendationen är att inga fångster skall ske i något habitat 2023. Detta inkluderar glasål för utsättning.
Därmed har Krafttag åls meningslösa åtgärderna nått vägs ände.
Vattenkraftsbolagen har hittills lyckats att förhala relevanta åtgärder i Lagan 90 år. De ekonomiska skadorna som vattenkraftbolagen samlat på sig och åsamkat samhället uppgår till närmast ofattbara belopp.
Det finns ett fåtal vattenkraftsbolag som genom att skapa fiskvägar skapar miljövänlig el. Statkrafts inriktning är snarast den motsatta. Genom att inte åtgärda den extremt skadliga Laholms Kraftverksdammen så vill man slippa få lax och ål för att högre upp kunna lägga vattendraget i tunnel utan krav på fria fiskvägar.
Statkraft är ett bolag som inte tvekat att exploatera Norges mest omtalade älv Alta trots stora folkliga nationella och internationella protester.
Att bolaget med sin bakgrund och med sin ovilja till konstruktiv dialog plötsligt frivilligt skulle ta något ansvar för sydsveriges viktigaste vatten är naivt att tro.
Situationen med Statkraft som ägare till Lagans kraftverk är olycklig inte bara för Laholm utan för hela norra Europa.
Krister Joneken
Kent Nyman
Mikael Arnesson
Föreningen Lagans Vänner