Lagan är en fantastisk livsmiljö för ålen om det inte vore för vattenkraftdammarnas turbiner som tar död på den. Historiskt sett har enorma mängder av ål producerats i Lagan. På 1930-talet, då vattnet strömmade fritt, fångades 1,3 miljoner ålyngel varje år. Med 20 procents överlevnad skulle det innebära 260 000 blankålar räknat enbart på antalet infångade ålyngel. Men i dag slaktas ålyngel och fullvuxna ålar i Lagans kraftverk.
Ålyngel som vandrat hela vägen från Sargassohavet för att nå småländska höglandets vattensystem stöter på ett omöjligt vandringshinder i Lagan redan vid Laholms kraftverk.
Ägaren till Laholms kraftverk, Statkraft, hänvisar till att man har samarbetat med andra kraftverksföretag i forskningsprogrammet Krafttag ål sedan 2012 för att rädda ålen.
”För Lagan har vi satsat på trap- and transportmetoden (fånga ålyngel nära havet och transportera till sötvatten)”, skriver Statkrafts representant Mikael Petrovic Wågmark.
Statkrafts åtgärder och hänvisning till Krafttag ål är märkliga då dess ordförande, Erik Sparrevik, inte i dag ser det som meningsfullt för att öka ålens överlevnad att släppa ut ålyngel i sötvatten. Detta eftersom de ändå kommer att dö i turbinerna så småningom. Att det ändå transporteras ål av vattenkraftsbolagen upp i sjösystemen beror på att de har gamla vattendomar som tvingar dem till det.
Krafttag ål arbetar endast med utsättning av ålyngel i saltvatten. Trap- and transportmetoden som Statkraft satsar på döms således ut av Krafttag åls ordförande.
Ålar fångas av Krafttag åls fiskare i insjöarna. Detta för att rädda en spillra av ål som annars skulle slaktas i turbinerna. Ålens enda möjlighet att komma som vuxen till Sargassohavet från våra sjöar är att ha turen att ha blivit fångad av Krafttag åls fiskare just när den blivit lekmogen. Att bedöma när en ål är lekmogen har för övrigt ingen hittills lyckats med.
Låter det snurrigt att kalla detta ”Krafttag ål”? Än värre blir det då Krafttag åls satsning på utsättning av ålyngel i saltvatten döms ut av ICES, den internationella organisation som man hänvisat till då man försvarat metoden.
Vad är då resultatet av 12 års projektarbete?
Resultatet för Statkraft och Lagan är att 1 527 ålar ”räddats” från turbindöden perioden hela 2022 till den 1/9 2023. Hur många som slaktats i turbiner på grund av Statkrafts ”fånga och flyttametod” får vi aldrig veta. Beskrivningen ”krafttag” är ovärdig då man ”räddar” färre än 1 000 ålar om året från ett vatten som sannolikt producerat långt mer än 260 000 blankålar.
Att köpa ålyngel från ett annat land och sedan ”rädda” en bråkdel av dem ifrån slakt i egna turbiner och beskriva det i press som en hjälteinsats är Statkrafts taktik. Projektet Krafttag ål tjänar detta syfte.
Det ger mest ”bang for the buck” för Statkraft som dess företrädare uttryckt det i tidigare artikel.
Krafttag ål är ett utmärkt exempel på företags ”green washing”, det vill säga avancerad vilseledande marknadsföring. Man köper eller hyr in några forskare och ålfiskare, betalar cirka 500 000 kronor/årligen för arbetet, sedan kan man påstå att man vidtagit åtgärder. Pseudoåtgärder är billigt. Riktiga åtgärder blir alltid för dyrt enligt vattenkraftsbolagen trots miljardsubventioner från samhället i form av minskade fastighetsskatter och trots miljardvinster på elexport till Tyskland och Danmark som i dag har högsta elpriserna i Europa.
Om svenska politiker någonsin kommer att ha för avsikt att uppfylla det vi avtalat med EU och FN vad gäller biologisk mångfald och fritt vatten så finns inget lämpligare vattendrag än Lagan att restaurera.
Krister Joneken
Kent Nyman
Mikael Arnesson
Föreningen Lagans Vänner