Efter förra valet argumenterade jag för skilda valdagar riksdag, kommun och region. Orsaken till detta var att de kommunala frågorna inte kommer fram utan dränks av rikspolitiken.
Detta trots att de mesta av resurserna till välfärden beslutas av regioner och kommuner. När en rikspolitiker lovar bättre sjukvård eller äldreomsorg har detta inget värde såvida man inte är beredd att inskränka den kommunala självstyrelsen. Detta är på sikt en fara för demokratin, då väljarna inte vet vem som skall krävas på ansvar. Jag finner dock en viss tröst med att fler och fler väljare röstar olika i riks- och kommunalval. Siffran har ökat till cirka 20 procent av valmanskåren.
Jag vill ta detta som utgångspunkt för en analys av det kommande kommunalvalet i Halmstad efter det som hänt med partierna den gångna mandatperioden. Jag koncentrerar mig mest på de två stora partierna.
Om vi börjar med Moderaterna så inträffade två händelser värda att notera. Den första var att hemvårdsnämndens ordförande lämnade partiet i protest mot behandlingen av kvinnliga chefer samt toppstyrningen från kommundirektören och den oreda som detta medförde. Genom detta föddes ett nytt lokalt parti, Hjärta för Halmstad.
Nästa sak var att den moderata distriktsstyrelsen i Halland körde över vad medlemmarna i Halmstad beslutat när det gäller vilka som skall representera partiet i fullmäktige. Ofattbart i en partidemokrati. I samband med detta bildades ytterligare ett parti, Halmstads Lokala Parti, av politiker som blivit uteslutna i Sverigedemokraterna. Till detta parti anslöt avhoppade moderater. Hur allt detta kommer att drabba Moderaterna återstå att se.
Detta borde innebära öppet mål för den socialdemokratiska oppositionen. Jag är dock inte säker på att det är så enkelt. Alla viktiga beslut som tagits den gångna mandatperioden har Socialdemokraterna varit med på.
Besluten om avskedande av chefer i de lokala nämnderna Hem och HFAB samt Rådhusbolaget har tagits i politisk enighet. Även skillnader i budgetar har varit marginella. De gånger av sällsynt oppositionspolitik har varit om formalia, föga intressant för väljarna. Denna brist på tydlighet kan väljarna uppfatta som att det inte blir några förändringar om man lägger sin röst på Socialdemokraterna. Spännande att se om Magdalena-effekten förmår att väga upp den näst intill obefintliga oppositionspolitiken.
Vänsterpartiet har drabbats av samma sjuka som Socialdemokraterna i Halland och Halmstad för ett år sedan. Nämligen att tillsätta egna domstolar vid sidan av svenskt rättsväsende genom ”åtala och döma” medlemmar baserat på anonyma personangivelser.
När det gäller de övriga borgerliga partierna tror jag att Kristdemokraterna har de bästa förutsättningar att nå framgång. KD har drivit en klok politik med social omsorg och också tagit för sig i den lokala debatten. Så de kan mycket väl konkurrera med Moderaterna om den viktiga posten som kommunstyrelseordförande.
När det gäller de nya lokala partierna ger jag Hjärta för Halmstad störst chans. En ledare som var omtyckt som ordförande i hemvårdsnämnden, där hon gjorde bra saker för de äldre medborgarna och i övrigt driver rätt frågor konsekvent och visat en stor portion av civilkurage. Kan räcka till ett par tre mandat.
Vad allt detta så småningom betyder för kommunvalet och vilka som kommer att styra, så kommer väljarna med det svaret den 11 september.
Jörgen Andersson
före detta kommunstyrelseordförande (S)