Att sitta i kommunstyrelsen är att sitta på läktaren. Man får filtrera det man hör, från både tjänstemän och politiker. Det du har med dig är din erfarenhet, sunt förnuft och vissa fakta. Dessutom måste du försöka förstå konsekvenserna av varje beslut man tar.
På kommunstyrelsens möte röstade jag – som enda parti – nej till att avsluta Anders Thoréns förordnande som chef på bygg- och miljöförvaltningen. Det beror inte på att jag är nöjd med förvaltningens arbete. Skälet var att jag inte hade tillräcklig information om orsakerna till bristande förtroende för Anders Thorén, det vill säga grunderna till en uppsägning och inte bara ett kort och gott ett ”bristande förtroende”.
För mig var argumentationen mer av hörsägen och andrahandsinformation. Det var inte tillräckligt, utan jag behövde ha mer fakta för att ta ett klokt beslut. Dessutom var frågan om vilka konsekvenser det skulle ge för kommunen, med ytterligare en uppsägning som kunde ifrågasättas, onödigt höga uppsägningskostnader för skattebetalare och risken att ytterligare skada anseendet som en attraktiv arbetsgivare och kommun. Det var för mig viktiga frågor att ta hänsyn till.
Nu när byggnadsnämndens ordförande Magnus Uvenfeldt (M) och Bobbo Nilsson (KD), miljönämndens ordförande, visat förtroende för Anders Thoréns arbete, så blir jag ånyo konfunderad. Hur kan deras uppfattning gå så tvärt emot deras egna partimedlemmars uppfattning i kommunstyrelsen. Även om de är relativt nya ordföranden i nämnderna, så borde de ha god insyn i nämndernas, förvaltningen och ledningens arbete? De har vädrat och klargjort sina åsikter i media och det är ett starkt ställningstagande och måste ha föregåtts av djupa diskussioner internt.
Med dessa insikter kan man verkligen ifrågasätta personalärendet ytterligare en nivå. Är det en splittring inom M och KD som vi ser? Hur kan man tycka så olika eller pratar man inte med varandra? Man är ju annars så ”eniga” i sina beslut i styret Ansvar för Halmstad och i partierna. Eller är det en fråga om att ge och ta inom ”styret" i ett försök att i vart fall utåt skapa enighet? Eller är det ett sätt att hjälpa Stefan Pålsson i sin arbetsroll? Han skall väl inte behöva agera ordförande, även för kommunens ”klagomålsavdelning” ...? Oavsett skapar det fler frågor än svar.
Att Anders Thoréns förvaltning har haft problem, och fortfarande har, är det många som vittnar om. Att köerna har minskat är bra, men det är sannolikt inte är så konstigt, då aktiviteterna på byggandet har gått ner så markant den senaste tiden, bland annat på grund av konjunkturen. Därmed har sannolikt också komplexiteten på ärenden, som kräver djupare specialistkompetenser, minskat. Att nöjd-kund-index aningen har förbättrats är logiskt, då det lär följa antalet byggärenden och komplexa ärenden.
Men att kön kortats ner, kan inte försvara förvaltningens arbete. Något måste göras, men det är inte bara personalens ansvar. Det är också politikernas ansvar att anställa rätt personal, behålla kompetenta personer som kan bygga vår kommun och stötta personalen då de möter utmaningar.
Men att sparka Anders Thorén – som har sina ordförandes förtroende och tro att det hela är frid och fröjd – är inte särskilt förtroendegivande. Det kunde ha gjorts bättre, så att inte kommunen fick ytterligare en uppsägning som kunde ifrågasättas, skapat onödigt höga uppsägningskostnader för skattebetalare och ytterligare skadat anseendet som en attraktiv och välskött kommun. Kommunen och dess politiker kan bättre.
Leif Liljebrunn
Halmstads lokala parti