Samma vecka som Moderaterna försöker bilda regering med stöd av SD publicerar ordföranden för M i Halmstad Christofer Lundholm en debattartikel (HP 30/6-21) där han driver tesen att människor skuldsätter sig därför att staten inte subventionerar sparande i ISK-konton med stora summor. Men var och en som är lite insatt i ekonomi vet att anledningen till att människor lånar pengar är komplex. Det kan bero på att de har osäkra anställningar eller arbetar i låglöneyrken och att pengarna helt enkelt inte räcker till vardagens nödtorft. Eller på att bostadsmarknaden tvingar människor att låna stora summor för att köpa en lägenhet. Eller att det är väldigt enkelt att låna i dag.
Det är alltså inte så att människor som har ekonomiska problem och lånar pengar blir hjälpta av att staten ökar skatterabatterna för ISK-konton ytterligare. De som i första hand gynnas av detta är de som har det gott ställt. Om Lundholm verkligen vill hjälpa människor med små ekonomiska omständigheter finns betydligt bättre och billigare sätt.
Det bör också finnas en möjlighet för människor att kunna låna pengar för att exempelvis bygga ett hus, starta företag eller utbilda sig. Eller menar Lundholm att staten på olika sätt ska motarbeta eller fördyra detta för att istället subventionera sparande på ISK-konton än mer?
Man kan vidare ifrågasätta Lundholms tes att det är en uppgift för politiken att se till så att alla i Sverige ska ha en årslön på banken. Det låter som ännu ett exempel på hur M vill lägga sig i och styra människors liv. Socialdemokraterna har ju istället försökt att skapa goda förutsättningar för att alla som arbetar ska få tillgång till en god ekonomisk välfärd vid arbetslöshet, sjukdom och pension - något som M på olika sätt motarbetar i riksdagen.
Det är dessutom märkligt att kritisera S för att de i efterdyningarna av pandemin och de enorma kostnader det har inneburit för staten vill se över skatterabatterna till kapitalägare. Faktum är att regeringen Reinfeldt beräknade att ISK-sparandet skulle kosta skattekollektivet 2 miljarder per år, men bara under de tre senaste åren rör det sig om 10-tals miljarder varje år. Det är alltså en mycket fördelaktig sparform för kapitalägare.
Den ger däremot dåligt med inkomster till staten och tvingar politiken till skattehöjningar på andra områden för att man ska kunna finansiera de ökade kostnaderna för sjukvård och de olika stöd till företag och näringsidkare som betalats ut under pandemin. I sin nuvarande utformning fungerar den dessutom regressivt eftersom det i första hand är de riktigt rika som gör stora vinster på ISK-konton med dess mycket låga skatt på vinst, medan en vanlig löntagare som har små eller inga besparingar får nöja sig med den mycket högre beskattningen av inkomst från arbete.
Lundholm och Moderaterna förespråkar alltså en omvänd arbetslinje där den som gör vinst på ägande gynnas kraftigt på bekostnad av den som får lön av arbete.
Anders Nilsson
Tankesmedjan Kompassen