I den politiska debatten har arbetsrätten blivit en stor fråga. Det är svårt, för att inte säga nästintill omöjligt, att hänga med i alla turer. Men bakom allt politiskt tjafs och spel mellan partier och arbetsmarknadens parter döljer sig en mycket viktig fråga: en modernisering av arbetsrätten. Låt oss förklara varför.
Arbetsrätten och lagen om anställningsskydd (las) är viktig för att skydda arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden och reglerar hur uppsägningar får ske.
En chef ska inte kunna säga upp vem som helst utan anledning. Det är en viktig grund för att anställda ska våga klaga på dåliga arbetsförhållanden, säga ifrån vid sexuella trakasserier eller för att inte bli uppsagd av en fördomsfull chef på grund av sin sexuella läggning eller etniska härkomst.
Detta regelverk kom till på 1970-talet, då de flesta som arbetade utförde likartade arbetsuppgifter och ansågs mer utbytbara. I dag, ungefär 50 år senare, ser arbetsmarknaden och ekonomin helt annorlunda ut. Tjänstesektorn har växt och kompetensen hos enskilda medarbetare är allt viktigare.
Den daterade lagen säger att uppsägningar för en arbetsgivare ska baseras på antalet anställningsår. Sist in, först ut. Som anställd blir det svårt att påverka möjligheten att få vara kvar på jobbet, förutom genom att stanna länge hos samma arbetsgivare.
Detta vill vi ändra på. Kompetens måste väga tyngre än antal år hos arbetsgivaren. Det gynnar såväl företagen som de anställda med driv.
Dagens lagstiftning skapar många problem. Då företagare vill ha kvar de mest kompetenta drar man sig från att fastanställa, och tar hellre in bemanningsföretag eller visstidsanställer, anställningsformer där en ökad flexibilitet finns.
Personer som varit anställda länge drar sig från att byta jobb och kan känna sig inlåsta, då man annars skulle hamna längst ner på las-listan hos den nya arbetsgivaren.
Kreativa personer med driv som vill kompetensutvecklas och som brinner för sitt jobb missgynnas av sist in, först ut. Unga och nyanlända har ofta jobbat en kortare tid och är särskilt drabbade. Dagens lagstiftning är tillväxthämmande. När arbetsgivare tycker det är krångligt, osäkert och dyrt att säga upp personal undviker de att anställa. När duktiga och kreativa medarbetare, mot sin egen och arbetsgivarens vilja, tvingas lämna vid nedskärningar minskar produktiviteten.
Bakom allt politiskt tjafs om las och arbetsrätten döljer sig viktiga förändringar som skulle premiera kompetens och rörlighet på arbetsmarknaden. Nu har två viktiga parter på arbetsmarknaden, tjänstemännens fackliga förhandlingsorganisation PTK och arbetsgivarna Svenskt Näringsliv, kommit överens om en förändring av arbetsrätten där ett ökat fokus ligger på kompetens och möjligheten till kompetensutveckling.
En liberalisering av arbetsrätten var ett krav från Liberalerna i Januariavtalet. Parternas förslag ska genomföras i sin helhet och så ske innan mandatperioden är över. Det innebär att vi snart kommer ha en modern arbetsrätt som fokuserar på kompetens, flexibilitet och tillväxt.
Det är en modernisering som är bra för de arbetslösa som behöver få sitt första jobb, bra för den anställdes rätt till kompetensutveckling och för företagens möjlighet att växa och bidra ännu mer till att Sverige förblir ett starkt välfärdsland.
Nyamko Sabuni (L)
partiledare
Arman Teimouri (L)
arbetsmarknadspolitisk talesperson
Bengt Eliasson (L)
riksdagsledamot
Pär Gustafsson (L)
förbundsordförande Halland