Under drygt ett kvartal har vi i Sverige upplevt en underlig period i det politiska livet och framtiden ser mycket osäker ut. Därför är det självklart att man analyserar och funderar över allt det som har hänt.
Många politiker tillhör den gruppen som blundar för allvaret och optimistiskt tror och till och med säger, att allt skall bli bättre. Deras närsynthet behöver korrigeras ordentligt.
Vi har också pessimister både bland politiker och forskare, speciellt om vi vidgar vår syn till ett globalt perspektiv. Den politiska väderleken till exempel i USA är svår att förstå och klimatfrågan, som har betydelse för alla folk, kan vi gräsrötter inte bedöma då vi hör hur oeniga också forskarna är.
Slutligen har vi många blandade grupper och till en av dem hör jag. Som kristen anar jag tidens tecken, då jag hör rapporter om alla möjliga olyckor och naturkatastrofer. Läser man Bibeln förstår man, att vi närmar oss tidens slut och det behöver man inte ha en kristen tro för att förstå. I Bibeln står det klart, att ”kärleken skall kallna” och ”våldet skall öka” mot den yttersta tiden. Det står också, att ”penningbegäret är roten till allt ont”. Kan vi inte i alla olika grupper enas om dessa sanningar?
Eftersom jag tillhör en blandad grupp, har jag också ett ljust perspektiv. Kristus har lovat att komma tillbaka! Om jag har valt Kristus här i tiden, kommer han att ha en plats åt mig i evigheten!
Många av våra samhällsproblem beror på att det onda har fått en övergripande makt. Hur skall då statsministern och övriga ministrar styra vårt land, då de inte tror på kärlekens Gud, Jesus Kristus, och inte räknar med den Onde, som är helt vild just nu i våra dagar? Ett exempel räcker, nämligen alla enskilda skott och knivdåd, som dödar unga människor i vårt land nästan varje dag.
Hur skall vi då åstadkomma en förändring? Det finns bara en väg, nämligen att kämpa för livet på alla plan och på alla tänkbara sätt och först och främst tillsammans med Kristus, som har gett oss livet som en gåva. Han säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet” och ”den som tror på mig, han skall leva om han än dör”.
Men vi får välja själva! Det är vårt första och viktigaste egna steg. Sedan måste vi ta nästa steg och det är att kämpa för livet! Då kan vi inte säga ja till aborter, eftersom det är Kristus som tänder liv.
Vi är hans medskapare! Alla politiker borde därför följa Kung Baudouins exempel. När abortlagen i Belgien skulle undertecknas abdikerade kungen den dagen och skrev i sin dagbok: ”Om jag hade handlat annorlunda, skulle jag ha varit sjuk under hela livet därför att jag hade förrått Herren”.
Hur många politiker förstår att detta är basplattan för all fortsättning i kampen för livet? Det blir då möjligt att få balans och rätsida också på andra samhällsproblem.
Birgitta Skåring-Gustafsdotter
Kristna värdepartiet