Haverdals samhällsförening är inte emot förändring. Vi välkomnar fler bostäder i Haverdal. Mattias Karlsson tar på ledarplats i Hallandsposten (18/4) tydlig ställning mot de Haverdalsbor som ifrågasätter planerna på bebyggelse i HAV1.
Han gör det dock inte genom att bemöta de argument som faktiskt har framförts – av Haverdals samhällsförening och av boende – utan genom att tillskriva motståndarna en attityd de inte har: "Budskapet är tydligt, nya Haverdalsbor är inte välkomna." Det är en karaktärisering som inte stämmer, och som förtjänar ett svar grundat i fakta.
Haverdal är inte ogästvänligt. Beviset för ortens påstådda slutenhet är en skylt vid ett hus utmed Särdalsvägen. Det Mattias Karlsson inte känner till är att skylten är uppsatt på skämt av ägaren till en mycket liten hund. Att dra slutsatser om en hel orts mentalitet utifrån det är varken rättvisande eller god journalistik.
I den enkätundersökning som kommunen genomförde i mars 2026 efter dialogmöte i Harplinge i februari framträder en helt annan bild. Haverdalsborna lyfter fram bykänslan, det lugna samhällsklimatet och den vänlighet som präglar vardagen – ett bemötande som faktiskt har fått människor utan tidigare anknytning till orten att välja att flytta hit. Haverdal välkomnar nya grannar. Det vi ifrågasätter är var och hur – inte om.
Segregation byggs inte bort med bostadsrätter och villor. Mattias Karlsson skriver att Haverdal måste vara med och lösa Halmstads boendesegregation. Det är ett allvarligt argument, men ett som varken förklaras eller underbyggs i ledarartikeln, och som dessutom saknar verklighetsförankring i just detta sammanhang.
En statlig kunskapsöversikt från Delegationen för migrationsstudier (Legeby & Marcus, 2025), baserad på en systematisk genomgång av 48 studier, slår fast att enbart nybyggnation inte löser segregation.
Peabs projekt uppfyller inget av dessa kriterier
Att ett kommersiellt byggbolag vars uppdrag är att generera vinst åt sina ägare ska lösa Halmstads segregation genom att bygga dyra bostadsrätter och villor på åkermark i en kustort är inte en stadsplaneringsmodell för att lösa bostadssegregation. Delmi-rapporten är tydlig med vad som faktiskt fungerar: blandade upplåtelseformer, integrerade stadsrum och mötesplatser mellan olika grupper. Peabs projekt uppfyller inget av dessa kriterier.
Kommunens egna tjänstepersoner sa nej. Det är värt att påminna om att kommunens egna tjänstepersoner från början föreslog att ingen bebyggelse skulle ske norr om Särdalsvägen.
Beslutet att ändå driva in HAV1 i översiktsplanen skedde efter politiska påtryckningar, utan att Haverdals invånare fick reellt gehör. Det är inte invånarna som stänger dörren mot framtiden – det är en process som körde över dem.
Planeringen bygger på inaktuella siffror. En annan omständighet som ledarartikeln inte berör: SCB:s kommunvisa befolkningsframskrivning visar att Halmstad år 2050 beräknas ha drygt 117 000 invånare – en ökning med omkring 7 procent från dagens nivå. Det är långt under de siffror som nuvarande översiktsplan och utbyggnadsplan baseras på. Kommunen håller redan på att revidera utbyggnadsplanen med anledning av detta.
Samhällsföreningen efterfrågar inte ett evigt stopp, utan att planeringen pausas tills aktuella och korrekta underlag finns på plats
Det är rimligt att fråga sig: varför ska långtgående och i praktiken oåterkalleliga beslut om exploatering av jordbruksmark fattas nu, baserade på prognoser som kommunen själv bedömer som inaktuella? Samhällsföreningen efterfrågar inte ett evigt stopp, utan att planeringen pausas tills aktuella och korrekta underlag finns på plats.
Haverdal vill utvecklas – på rätt sätt. Haverdals samhällsförening är inte emot förändring. Vi välkomnar fler bostäder i Haverdal – gärna för äldre som vill lämna sin villa, gärna i ortens centrum, gärna både bostadsrätter och kommunala hyresrätter, gärna på den tomt där det gamla potatislagret utmed Kustvägen stod eller på andra tomma tomter på Klövervägen.
Platser som inte är jordbruksmark och med en mindre bebyggelse som inte överbelastar ett redan ansträngt vägnät och ett dagvattensystem dimensionerat för 1950-talets Haverdal. Platser och bebyggelse som bidrar till ett integrerat stadsrum.
Det Hallandspostens ledarsida borde ägna sin uppmärksamhet åt är inte om Haverdal ska växa, utan om kommunens politiker och tjänstepersoner fattar välgrundade beslut, lyssnar på forskare och till invånare som känner sin ort, följer lagen men också vågar stanna upp och erkänna att beslut som är tagna enligt planer som bygger på inaktuella befolkningsprognoser bör upphävas. Det borde vara en fråga för hela Halmstad.
Gunilla Lilie Bauer, ordförande
Catharina Ottestam, styrelseledamot
Haverdals samhällsförening
